Länge sedan du och jag var ”du och jag”

I’m a glass of water longing for the ocean
(Ur ”Release me” med Laura)

Du manglar mig tills det är bara blod och slem kvar. Din galla är densamma som den alltid har varit, och trots att det är länge sedan du och jag var ”du och jag” så tycks du tro att du fortfarande har rätt att spy den över mig. Du projicerar ditt samlade elände på mig; utser mig till den allra lägsta formen av liv. Eller lägre, en vattenpöl, och allt jag kan göra är att längta till havet.

Jag har ett liv och jag måste få leva det i fred, och ställer du dig tillräckligt mycket i vägen så tvingar du mig att slåss. Är det verkligen värt det, eller skulle du möjligen kunna lyfta blicken från din egen navel någon gång?