Sammanstrålade med Paul häromdagen, kvinnotjusaren, romantikern och livsnjutaren som jag givit efternamnet Roger. Det var slut, igen, och den här gången hade det verkligen kostat på. Och fast han mycket tidigt försökt förklara för henne hur viktigt sex är för honom så hade det varit torrt, dött och kallt på den fronten, även innan själva sammanboendet havererade.
Men nu tröstar han sig med en KK. Fan vet hur han får tag på dem, men var fjortonde dag blir Pålle numera så väl påsatt att han klarar sig till nästa gång, och inte behöver kasta sig in i nåt nytt förhållande bara för tillfredsställelsens skull. Och det är kanske tur, för Pauls könsdrift överträffas bara av hans obändiga tro på Kärleken.
Och ändå var jag inte ens avundsjuk. Hade det hänt medan jag fortfarande var gift och i bästa fall ”fick” nåt varannan månad hade jag blivit vansinnig. Men nu håller Sadie mig så sysselsatt och tillfredsställd att jag inte skulle ha varken tid eller ork ens om kvinnorna kastade sig i min famn. Och lusten tar hon så väl hand om att jag knappt tror att det kan vara sant ibland. Tänk att det Finns sådana kvinnor, och att hon inte bara föll i mina armar utan också vill stanna där!
