<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:geo="http://www.w3.org/2003/01/geo/wgs84_pos#" xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Ångest som ringsignal</title>
	<atom:link href="http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/</link>
	<description>Mellan verklighet och drömmar</description>
	<lastBuildDate>Sat, 14 Nov 2009 08:13:46 +0000</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.com/</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>Av: Elisabet</title>
		<link>http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-33</link>
		<dc:creator>Elisabet</dc:creator>
		<pubDate>Sat, 26 May 2007 20:56:40 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-33</guid>
		<description>Jag minns också en tid när jag blundade med ena ögat var gång jag öppnade min inkorg .. och när jag såg namnet på avsändaren, fick jag genast ont i magen / hjärtat och började må illa. 
Jag visste vad som skulle komma. 
Ovett. 
Dålig Mamma. 
Sämsta Mamman. 
Som hugg och slag var det. 
Giftpilar. 

Det tog oss ett par år att bli ... vänner. 

Nu kan jag öppna post med hans namn utan att känna allt det där hemska.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag minns också en tid när jag blundade med ena ögat var gång jag öppnade min inkorg .. och när jag såg namnet på avsändaren, fick jag genast ont i magen / hjärtat och började må illa.<br />
Jag visste vad som skulle komma.<br />
Ovett.<br />
Dålig Mamma.<br />
Sämsta Mamman.<br />
Som hugg och slag var det.<br />
Giftpilar. </p>
<p>Det tog oss ett par år att bli &#8230; vänner. </p>
<p>Nu kan jag öppna post med hans namn utan att känna allt det där hemska.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: smyg</title>
		<link>http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-26</link>
		<dc:creator>smyg</dc:creator>
		<pubDate>Thu, 24 May 2007 13:36:52 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-26</guid>
		<description>Solusfemina: man är aldrig så ensam som man tror. Jag tror att ditt stålbad är både färskare och djupare än mitt, men du är definitivt inte ensam. Dessvärre. Och även om det är &quot;över&quot; slutar nog aldrig ärren att värka riktigt. Eller ens egen förvåning över hur länge galenskapen fick hålla på.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Solusfemina: man är aldrig så ensam som man tror. Jag tror att ditt stålbad är både färskare och djupare än mitt, men du är definitivt inte ensam. Dessvärre. Och även om det är &#8221;över&#8221; slutar nog aldrig ärren att värka riktigt. Eller ens egen förvåning över hur länge galenskapen fick hålla på.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Solusfemina</title>
		<link>http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-23</link>
		<dc:creator>Solusfemina</dc:creator>
		<pubDate>Thu, 24 May 2007 06:22:09 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://smyg.wordpress.com/2007/05/22/angest-som-ringsignal/#comment-23</guid>
		<description>Tänk att jag så ofta tror att jag är ensam i en känsla eller en upplevelse eller en situation. Och hur absurt är det? Så många gånger som jag suttit i snäva samtal med mig själv och låtit ledsamheten växa av övertygelsen i att jag är den enda på jorden som råkar ut för just detta ... något ...

För en tid sedan, en tid jag aldrig glömmer men som håller på att blekna, avstod jag tidningarnas bantningstips, motion, pulverdieter och gi-metoder. Det behövdes inte eftersom varje sms, telefonsamtal och e-post från honom var fyllda med så mycket hat och avsky och kränkningar att jag omedelbart var tvungen att kräkas.

Att en människa kan påverka så. Att han satt så djupt att min kropp reagerade våldsamt fysiskt ... Men det var då. Nu är nu. Och jag förstår exakt den bedövande känsla en telefonsignal kan framkalla.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Tänk att jag så ofta tror att jag är ensam i en känsla eller en upplevelse eller en situation. Och hur absurt är det? Så många gånger som jag suttit i snäva samtal med mig själv och låtit ledsamheten växa av övertygelsen i att jag är den enda på jorden som råkar ut för just detta &#8230; något &#8230;</p>
<p>För en tid sedan, en tid jag aldrig glömmer men som håller på att blekna, avstod jag tidningarnas bantningstips, motion, pulverdieter och gi-metoder. Det behövdes inte eftersom varje sms, telefonsamtal och e-post från honom var fyllda med så mycket hat och avsky och kränkningar att jag omedelbart var tvungen att kräkas.</p>
<p>Att en människa kan påverka så. Att han satt så djupt att min kropp reagerade våldsamt fysiskt &#8230; Men det var då. Nu är nu. Och jag förstår exakt den bedövande känsla en telefonsignal kan framkalla.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
