Elände ska vara konstruktivt.
Jag lyssnar på Fredrick Knight ”Ive been lonely (for so long)” och tänker att det är ju så det eventuellt ska vara att ha det eländigt – och ha huvudet fullt av hur man ska kunna vinna den åtrådda. Inte av hur man ska kunna hålla den avlagda på avstånd. Och jag undrar hur jag ska få henne att fatta att skilsmässa betyder avstånd. Det är inte kärlek hon kräver, men någonstans föreställer hon sig att vi inte bara ska vara vänner utan fortfarande ”familj”.
Det föreställer inte jag mig. Jag vill ha ett hälsosamt avstånd, med integritet och respekt för gränser. Kan hon hålla sig till dem så kan jag säkert – med tiden – flytta dem lite närmare mig själv. Men genom vad som har varit är jag väldigt långt ifrån att flytta in några koner för tillfället.
Jag hoppas bara att det är imponerad hon är av min senaste tydliga markering, och inte planläggande, intrigerande. Fast jag har mina dubier.
Fascineras över vad ”de” (ex:en) vill – egentligen. Hon som gör allt för att interagera med vårt liv säger sig hata – ändå kan hon inte släppa taget och tillåta avstånd. Vilken är drivkraften – kontrollbehov, vana, illvilja? Jag vet inte.
Det är betydelsen den lämnade fortfarande spelar. På det sättet ligger hat och kärlek så nära varandra …
Jag är inte sker på att det ens behöver vara så starka krafter som kärlek eller hat. Vanlig, hederlig egocentricitet räcker nog en bra bit för att ursäkta en hel del övertramp i de egna ögonen.
Samtidigt önskar jag att jag kunde vara tvärsäker på att jag aldrig fungerar lika dumt själv …
Det kan jag också hålla med om … men det som driver på är engagemanget i denna person som någonstans har betytt så oändligt mycket för en annan … på gott och ont. Och allt detta svammel är ju självklart bad jag själv tror
Å jag tänker så mkt på det där. Skilsmässa blev inte alls avstånd för mig. Innerst därinne. Avståndet upplever jag först nu. När mitt hjärta tömts på honom och det han betydde för mig tidigare. Så avstånde är inte skilsmässa. Avsked kan bli avstånd för mig. Och det tog ett tag innan jag tog avsked. På riktigt. Först nu känner jag verkligt avstånd.
Åååå nu är jag nog för trött. Får somna om
Solusfemina: du har rätt, som vanligt. Jag borde ändra rubriken till ”Skilsmässa måste betyda avstånd”. Det var nog snarare det jag menade, nämligen.