Dandyn blir allt mörkare till sinnes över Exet och hennes gradvisa förvandling till sin mamma (och det är ingen vacker process, låt mig försäkra den läsande allmänheten om det).
”Fan”, kvider han, ”så länge vi var tillsammans verkade jag som något slags motmedel, och Exet höll sig på rätt långt avstånd från mamsens egenartade uppförande. Klart att hon höll sig med egna idiotier, vem gör inte det förresten, men hon såg inte integritetskränkningar, offentliga förolämpningar, översitteri och allmänt intrigranteri som naturligt beteende. Men nu …”
”Men nu?”
”Men nu verkar hon inte ens förstå att det är just det hon håller på med. Vi var på kalas häromdagen, för en oss båda närstående, och man kunde ställa klockan efter hänsynslösheterna. Framförda med mild röst och ett vänligt leende, förvisso, men det är frågan om inte just det var själva droppen!”
…att med mild röst kvirra ur sig förolämpningar tillhör för nog kategorin neanderthalare…för varför gör de så? Jag tror inte de sover gott om natten utan vrider o vänder sig o letar efter fel på andra…det ääär sorgligt…det är patetiskt…o de får fan skylla sig själva…o jag aktar mig noga för den sortens människor…
Men ibland kommer de i ens väg..o då brukar jag ganska barskt fråga…vad menar du?
Så att det uppmärksammas att det flugit grodor ur munnen på dom…då händer det märkliga att de aldrig mer i min närvaro låter grodorna flyga kors o tvärs!
stella: way to go!