Vissa saker vill man inte veta någonting om; föräldrars sexliv, kollegans löneförhöjning, och så Dansbandskampen på TV.
Jag har inte haft några som helst svårigheter att hålla mig ljusår ifrån det senare, men en felklickning på det fantastiska Spotify drabbade mig som en spark mitt mellan benen: Larz Kristerz massaker på Princes ”Purple Rain”, en av de vackraste poplåtar som över huvud taget har gjorts.
Larz Kristerz närmar sig mästerverket med ömheten hos en lustmördande pedofil, blandar grundkursen i boogie woogie med New Orleans-stomp för Dummies och toppar med en metronom vid trummorna.
Det sägs att det man inte vet har man inte ont av. Just nu har jag jävligt ont, i både hjärtat och öronen.
Don’t try this at home, kids. Och Larz Kristerz: er förlåter vi inte!
UPPDATERING: Larz med z ska det naturligtvis vara. Hur kunde jag vara så dum?
Andra bloggar om: Lars Kristerz, Dansbandskampen, dansbandsmusik, Prince, Purple Rain, massaker, Spotify
Aj, skrattar så det värker i magen och ilar i käkarna. Kan omöjligt sägas med snyggare formuleringar än de du levererar.
*beundrar*
Tack glykofag. Det sägs att skratt, liksom sex och kel, frigör endorfiner. Och sånt kan man behöva efter mötet med Lars Kristerz. (Hur kunde de förresten avhålla sig från att stava även Lars med z?)
Ha, förresten: det kunde de inte! (det var jag som hade slarvat med researchen)