Minns ni Ms. Gone, som tyckte att jag var en ärkeskurk som flyttat 16 km och numera utsätter dottern för 35 minuters pendling, enkel resa? Och som tyckte att lösningen var att göra mig till helgpappa?
Gissa vad hon har kommit fram till att hon själv behöver göra?
Flytta fem mil härifrån, rätt ut på landet, minst 1 timme och 28 minuters bussresa härifrån (och då räknar jag bara från hållplats till hållplats). Oftare ändå tar resan drygt två timmar. Lustigt nog innebär konceptet också att hon gör mig till helgpappa.
Någon som har ett förslag på vad det gör henne till?
Andra bloggar om: gemensam vårdnad, faderskap, ansvarstagande
Egoist.
En klassisk bitter förälder som inte kan släppa sitt egotänk och är ute efter att straffa den andre föräldern. Har ni gemensam vårdnad kan du dock börja bråka. Du måste godkänna barnets flytt (om inte barnet är ”stadisgvarade boende” hos den ömma modern. Det är en juridisk djungel det där). Familjerättsbyrån nästa, tycker jag. Jag är själv stammis där och de brukar ha förmågan att se vem som är vettig och vem som inte är det. Hon kan alltså inte flytta på barnet hur som helst. Men det vet du säkert. Fan, jag vet precis hur du har det. Ibland vill jag bara ha vårdnad och 100% umgänge så att jag slipper ha kontakt med den bittra, egoistiska idioten.
stefan: det verkar som om hon har lagt flyttplanerna på hyllan, vilket jag är mycket tacksam för. Jag vill för allt i världen inte hamna i myndighetscirkusen, utan hoppas fortfarande på en samverkan som utgår från barnets bästa och där vi kan lägga det förflutna bakom oss. Håll en tumme för mig, så håller jag en för dig!