Årets genombrott

Sonny
Sonny – satan i gatan vilken debut.

Häromdagen dök lyssnarstatistiken från Spotify upp, och bortsett från att drygt 30 000 minuter är ganska många minuter av aktivt musiklyssnande under knappt ett år, så är det Rudvalls suveränt goda smak som är det starkaste intrycket av topplistan.

Ovanligt samtida top 100 också, faktiskt.

Sedan är det inte så mycket mer att säga, eftersom Spotify inte låter den enskilde dra i några spakar alls för att utforska sina egna data i jakten på djupare insikter. Det gör däremot tjänsten last.fm, dit man ansluter sin bästa strömningstjänster och sedan i slutet av året kan sätta sig ner för att leka och leta bland siffrorna.

Mest uppseendeväckande i år är det dundrande genombrottet for Sonny, som gjort rent hus med den topptrio som annars brukar hålla pallplatserna i ett stadigt grepp år efter år: J.J. Cale, Leonard Cohen och Bryan Ferry (och med Smove & Turrell som ständiga utmanare).

Inga ungtuppar, precis.

Men in snubblar Sonny, en brittisk debutant från Newcastle som inte ens lämnat tonåren och som bara har två EP-skivor och några spridda gästframträdanden under bältet. Men som det svänger! Sopar banan med allt och alla.

Mixen innehåller R&B, soul, indie och folk, säger de som säger att de begriper. Själv tycker jag att beskrivningen låter teoretisk och trist – dvs raka motsatsen till musiken. Har ni inte kollat så gör det nu. Här är listan:

 

Annonser

Regeringsförhandlingar pågår

armbrytning
Regeringsförhandling. Annie Lööf till höger.

Jag har ingen aning om källan eller den exakta formuleringen, men antagligen handlade det om (löne?)förhandlingar och avtal. Om talespersonen då talade om stora seger, framgångar och genombrott, så var det newspeak för katastrof och misslyckande. Om talespersonen å andra sidan talade om nödvändiga kompromisser, ansvar för landet och tålamod så var innebörden å andra sidan att segern var fullständig och att den enda återhållsamhet de tänkte visa gällde förnedringen av motståndaren.

Nu avvaktar vi bara rapporterna från regeringsförhandlingarna …

Tänt var det här

Så var julförberedelserna klara, och om någon tycker sig ana ett lite ambivalent förhållande till traditionen så tror jag att den har rätt. Samtidigt är den här atombombssäkra betongljusstaken det enda julpynt jag har kvar från mina tidigare liv, så helt befriad från sentimentalitet kan jag ju inte vara.

Glad första advent på er, och se upp så att ni inte sätter eld på nåt som inte ska brinna!

Tack, Tytte. Lycklig resa!

elna

En älskad faster har lämnat planeten, och hur rysligt gammal hon än hann bli så är det tomt i hjärtat just nu.

Fast minnena stockar sig:

Som den där gången hon och jag och pappa och farmor gav oss ut på picknick med bilen fullpackad med fällstolar, porslin, och sju sorters kakor. Men inget kaffe, fast det insåg vi inte förrän vi hade apterat hela härligheten i den därför utsedda skogsbacken. Å andra sidan blev det den mest minnesvärda picknicken i mitt liv. (Det finns en underbar bild därifrån, men just nu anar jag inte riktigt var.)

Eller krocketturneringen i hennes och pappas föräldrahem i Slättaröd utanför Bjärnum, en tregenerationers festföreställning som vi i efterhand minns mest för att det var första gången vi började förstå att hon var på väg in i dimman.

Krocketkungarna.jpg

Eller hur hon fortfarande, minst fem år senare, utan att darra på manschetten framförde alla verserna i dikten ”Rälit vär”.

Eller hennes 90-årskalas.

Elna 90 år

Fast allra mest minns vi hur det kom sig att faster Elna, ända in på sitt yttersta, mest kallades för Tytte. Det var tvååringen Göte, då nybliven storebror och sedermera även min pappa, som stolt och lycklig sprang runt byn och ropade ut nyheten för alla som ville höra den: ”jag har fått en syster, jag har fått en syster!”. Fast han var så liten att det mera lät som ”ja ha fått en tytte, ja ha fått en tytte”. Och så fick det bli.

Och ingen har väl som gamla faster Tytte, som hon gärna beskrev sig själv åtminstone från det hon var 40, garvat åt mina dåliga skämt och ordlekar. ”Rysligt rent”, brukade hon pusta medan hon slog sig på knäna.

Tack Tytte, och måtte himmelriket vara precis så skimrande som du alltid har föreställt dig det.

Elna fyller år

Kan du vara snäll och hålla käften? Jag försöker tänka här

roststyrning_13-large-large-large

Det finns två trender som påverkar de skrivbordsarbetande klasserna mer än de flesta andra just nu:

  • Den ena har vi haft länge: ”aktivitetsbaserade arbetsplatser”, läs: öppna kontorslandskap.
  • Den andra är ännu mer av en förhoppning, även om man kan undra vem det är som hoppas: röststyrning. Googles Alexa och Apples Siri är förmodligen bara krusningar på den yta som vi snart kommer att tvingas ned i och in under.

Jag ser verkligen fram emot när jag och alla mina kolleger, som alltså saknar väggar och dörrar och därmed inte kan göra oss ostörbara, ska börja tjafsa med våra datorer och mobiltelefoner på daglig basis. Alla som har haft förmånen att sitta bredvid en kollega som ska ta sig igenom en röststyrd växel vet vad jag menar.

”Det kommer att bli mycket bättre när AI gör att systemen blir bättra på att förstå vad vi säger”, säger du?

Yeah, right, säger jag, och alla som har haft nöjet att sitta bredvid någon som maler med en osynlig (och därmed för oss ohörbar) telefonkompis på tåg och bussar vet vad jag menar med det. Hur bra gick det för dig att försöka tänka eller läsa eller skriva då?

Nej, precis.

Konsten att medvetet skapa onödigt gnissel i ett system som ändå går på hörntänderna

cha_647_020717110811
Samtidigt, på Trafikverket.

Ett svar på en ilsken kommentar hos Skånetrafiken på Facebook fick mig att förstå lite bättre varför informationen i tågsystemet i Skåne fungerar så fantastiskt uselt.

Så här skrev Skånetrafiken (den vacklande syntaxen är också deras):

”När det gäller förseningar och spårändringar så är det Trafikverket som manuellt sitter och skriver in detta. De följer signaler som tåget skickar på stationerna och därför kan det skrivas in hur sent tåget är innan de ankommit till stationen.”

Ursäkta, men finns det någon information som vore så lämplig för en dator att behandla som just detta? Om ett tåg lämnar en station x minuter försenat, och det är minst y minuters färd till nästa station, så är väl knappast manuell hantering det effektivaste sättet att föra ut information om kommande förseningar till resenärerna?

Vi stackars idioter som står längre ner på linjen skulle uppskatta den möjligheten att få tillgång till ett scenario som inte bara bygger på fantasier. Men nej, det ska någon stackars utarbetad trafikverkare göra, om och när hen i så fall har tid.

Någon har haft otur när den tänkte. Kan vi helt stillsamt be att få vederbörandes huvud på ett fat?

Vilse i valfläskpannkakan

rywekmr6-l6eafmkrjmatlcgggy-jpg

Egentligen är jag nog mest sosse, en person som anser att vi i grund och botten behöver mer av kollektiva ansträngningar än av individuella mirakel, som tror på internationellt samarbete, samverkan mellan stat och kapital och en kombination av familjär omtanke och ett finmaskigt skyddsnät.

Ett av problemen är då just sossarna, inte minst deras övertygelse om att folk är dumma i huvudet. Vill ni ha ett ansikte på var den inställningen slog ut i full blom första gången kan ni börja med att bildgoogla Bosse Ringholm.

Ett annat problem är det här valets upplaga av Allians-projektet, som en gång blåste liv och syre i ett stelnat politiskt system. Även om borgarna då också sänkte skatter i en omfattning som väljarna knappast gett dem mandat för så fanns det reson i projektet och en tillit till den fina gamla sossetanken att alla ska göra så gott de kan.

Men så fortsatte Reinfeldt i tangentens riktning och tappade markkontakten och Alliansen tappade makten och sedan utbröt den stora kalabaliken. Några år senare står vi med en djupt splittrad borgerlighet och en moderatledare som man inte vet om man kan lita på. Det är mycket som låter bra, men synar man korten är det otydligt vad som alls står i dem.

Så vad gör en gammal otrogen sosse nu då?

You tell me. Det är sent på dagen och små män börjar kasta obehagligt långa skuggor.