Kan du vara snäll och hålla käften? Jag försöker tänka här

roststyrning_13-large-large-large

Det finns två trender som påverkar de skrivbordsarbetande klasserna mer än de flesta andra just nu:

  • Den ena har vi haft länge: ”aktivitetsbaserade arbetsplatser”, läs: öppna kontorslandskap.
  • Den andra är ännu mer av en förhoppning, även om man kan undra vem det är som hoppas: röststyrning. Googles Alexa och Apples Siri är förmodligen bara krusningar på den yta som vi snart kommer att tvingas ned i och in under.

Jag ser verkligen fram emot när jag och alla mina kolleger, som alltså saknar väggar och dörrar och därmed inte kan göra oss ostörbara, ska börja tjafsa med våra datorer och mobiltelefoner på daglig basis. Alla som har haft förmånen att sitta bredvid en kollega som ska ta sig igenom en röststyrd växel vet vad jag menar.

”Det kommer att bli mycket bättre när AI gör att systemen blir bättra på att förstå vad vi säger”, säger du?

Yeah, right, säger jag, och alla som har haft nöjet att sitta bredvid någon som maler med en osynlig (och därmed för oss ohörbar) telefonkompis på tåg och bussar vet vad jag menar med det. Hur bra gick det för dig att försöka tänka eller läsa eller skriva då?

Nej, precis.

Konsten att medvetet skapa onödigt gnissel i ett system som ändå går på hörntänderna

cha_647_020717110811
Samtidigt, på Trafikverket.

Ett svar på en ilsken kommentar hos Skånetrafiken på Facebook fick mig att förstå lite bättre varför informationen i tågsystemet i Skåne fungerar så fantastiskt uselt.

Så här skrev Skånetrafiken (den vacklande syntaxen är också deras):

”När det gäller förseningar och spårändringar så är det Trafikverket som manuellt sitter och skriver in detta. De följer signaler som tåget skickar på stationerna och därför kan det skrivas in hur sent tåget är innan de ankommit till stationen.”

Ursäkta, men finns det någon information som vore så lämplig för en dator att behandla som just detta? Om ett tåg lämnar en station x minuter försenat, och det är minst y minuters färd till nästa station, så är väl knappast manuell hantering det effektivaste sättet att föra ut information om kommande förseningar till resenärerna?

Vi stackars idioter som står längre ner på linjen skulle uppskatta den möjligheten att få tillgång till ett scenario som inte bara bygger på fantasier. Men nej, det ska någon stackars utarbetad trafikverkare göra, om och när hen i så fall har tid.

Någon har haft otur när den tänkte. Kan vi helt stillsamt be att få vederbörandes huvud på ett fat?

Vilse i valfläskpannkakan

rywekmr6-l6eafmkrjmatlcgggy-jpg

Egentligen är jag nog mest sosse, en person som anser att vi i grund och botten behöver mer av kollektiva ansträngningar än av individuella mirakel, som tror på internationellt samarbete, samverkan mellan stat och kapital och en kombination av familjär omtanke och ett finmaskigt skyddsnät.

Ett av problemen är då just sossarna, inte minst deras övertygelse om att folk är dumma i huvudet. Vill ni ha ett ansikte på var den inställningen slog ut i full blom första gången kan ni börja med att bildgoogla Bosse Ringholm.

Ett annat problem är det här valets upplaga av Allians-projektet, som en gång blåste liv och syre i ett stelnat politiskt system. Även om borgarna då också sänkte skatter i en omfattning som väljarna knappast gett dem mandat för så fanns det reson i projektet och en tillit till den fina gamla sossetanken att alla ska göra så gott de kan.

Men så fortsatte Reinfeldt i tangentens riktning och tappade markkontakten och Alliansen tappade makten och sedan utbröt den stora kalabaliken. Några år senare står vi med en djupt splittrad borgerlighet och en moderatledare som man inte vet om man kan lita på. Det är mycket som låter bra, men synar man korten är det otydligt vad som alls står i dem.

Så vad gör en gammal otrogen sosse nu då?

You tell me. Det är sent på dagen och små män börjar kasta obehagligt långa skuggor.

En gång i livet

IMG_3429
Sverige den 10 maj 2018. Heja Sverige!

Den svenska sommaren årgång 2018 har en bit kvar till målsnöret, och ändå känns det ända ner i hälarna att något sånt här får man bara uppleva en gång i livet. Vädret i år kan bara matchas av mina (antagligen påhittade) minnen av oändliga, soldränkta, lyckliga sommarlov från någonstans före puberteten.

På den där pre-pubertets-tiden spelade det inte så stor roll vad de vad för temperatur i sjöar och hav; fanns det vatten så skulle jag ner i det, och omtänksamma vuxna brukade sedan plocka upp mig någon gång i timmen för avfrostning och påfyllning av livsuppehållande kalorier. När läpparnas färg därpå skiftat från vitt till blått och så något normalare rött, pep jag iväg ner till vattenbrynet igen.

I dag badar jag inte gärna annat än i badkar, och jag svettas hellre en vecka än jag fryser i en kvart. Och det har jag ju sluppit i år.

Det ska sägas att jag varken har egen trädgård, lantbruksfastighet eller skog, så min eufori behöver inte grumlas av något annat än en allmän oro för naturen, så där i största allmänhet. Jag är mycket medveten om det. Men när vädret nu är som det är, och jag som vanligt inte kan göra så mycket för att förändra det, så har jag valt att njuta av varenda högtrycksdag.

Och oh boy, har jag fått njuta!

IMG_3459
Stilleben, Sverige 2018. Titel: ”Long time, no sea”.

 

 

”Man tar bara bort allt som är onödigt”

Reduktion
Det började med elva kilo kärleksbrev. Nu är vi nere på ett och ett halvt kilo.

Historien om Evas och min korrespondens har ni eventuellt redan hört talas om. Inför semesterresan i våras skrev vi ut hela härligheten på papper, en hög som visade sig väga elva kilo (true story!), och tog med den till Karibien (true story!).

Syftet?

Att göra en Michelangelo. Han lär ju ha sagt ungefär att det inte är så svårt att vara skulptör; man tar bara bort allt som är onödigt. Med elva kilo råmanus så fanns det rimligen en hel del av den varan, särskilt om man vill att andra ska bli pigga på att ta del av ljuvligheterna.

Det har vi gjort, och nu är vi nere på lite drygt 300 sidor manus. Vikt: 1,55 kilo. Förmodligen ska hälften av den nya, ”lilla” högen bort bort, och lite annat ska till, för att det hela ska bli läsbart.

Den här gången tar vi itu med uppgiften i en pampig gammal kåk i kanten av Stockholms skärgård, där vi har fått hyra rum bland ett gäng blandade kulturutövare. Kan bli hur spännande som helst!

FOTNOT: Antagligen har Michelangelo inte alls sagt så där, men, som Carleton Young sa: ”When the legend becomes fact, print the legend”. För övrigt finns det ett ännu bättre slut på Michelangelocitatet, nämligen det här: ”Man tar bara bort allt som inte ser ut som David”.

Michelangelos David.jpg

 

Because dreams can come true

Hur ofta läser jag om värmeböljor i romaner?

Det frågade jag i min anteckningsbok i fjol, och svarade mig själv att det nog var betydligt oftare än man får uppleva dem i verkligheten. För är det något som jag ofta önskar mig så är det just en värmebölja; det här eviga svenska gråmoset fem grader under rumstemperatur är ju bara deprimerande, sänkande, och skapar ett ständigt behov av att hölja sig, sydda sig, dra täcket eller filten tätt om sig.

Därför drömmer jag om Barbados. 26, 27, 28 grader i skuggan, ofta molnigt, alltid med en svalkande men inte kall bris från havet – samma hav som jag till och med kan stiga ner i utan att behöva sjåpa mig; längta ner i som inget annat vatten sedan jag var barn.

Det är ett klimat som min kropp är konstruerad för, liksom den är gjord för att smekas av dina händer, min hud gjord för att kyssas av din dina läppar, nuddas av dina bröst, längta efter allt det där.

Och nu är vi där. Min kvinna var med mig i Karibien och nu är hon hos mig och den eviga sommaren har bitit sig fast i Sverige.

Videon här ovanför är en del av en kampanj från min vidunderliga arbetsplats ID kommunikation, och vi har gjort den på uppdrag av Region Skåne. Ta det lugnt därute – och drick mycket, alltså.

God litteratur

”Ingen kan säga vad som är bra litteratur, men alla känner igen det när de ser det.”

Författarskolans intitiativtagare Björn Larsson, till nybörjargänget 2012, apropå bedömningen av de arbetsprover vi skickat in för att få vara med.