60 plus, vad är det för en jävla ålder?

Nyss fyllde jag sextio och snart är det födelsedagsdags igen. Sextio plus, alltså. Vad är det för en ålder?

En jävla bra ålder, om du frågar mig och mitt huvud och min kropp.

Jag mår som en välskött trettioåring; jag är frisk, stark och vältränad; mina barn är på banan; jag har jobb, bostad och en kvinna som alla med ögon avundas mig. Allt är på topp med andra ord. Det är bara mina jämnåriga som ballar ur. Runt omkring mig faller de ifrån – av sjukdom, uppgivenhet och slocknade drömmar. Somliga går till och med i pension.

What?

Jag minns hur avlägset det lät när de som visste hur saker låg till berättade för mitt tjugonåntingåriga jag om studiemedelssystemet: vid femtio skulle jag vara skuldfri, sa de. De kunde lika gärna ha sagt etthundrafemtio, och lika avlägsen ter sig pensionen för mig i dag. I det här fallet är det en mer välsignad känsla, för hur skulle jag kunna sluta nu? Nu, när jag äntligen börjar förstå hur man gör?

Det enda som skaver är risken för att avfärdas som irrelevant av folk som är hälften som gamla som jag själv. En blick, och så slutar de lyssna på grund av gammal?

Varför det?

Ja, varför inte: jag är ju en dinosaurie för dem. Hur ska de veta att det bor världens smartaste och mest erfarne sjuttonåring på insidan? Å andra sidan: varför skulle jag bry mig om folk som är så fördomsfulla att de är beredda att avfärda mig bara på grund av sina fördomar? Tja, kanske av samma skäl som jag ibland, utan att reflektera närmare på hur korkat det är,  avfärdar folk över en viss vikt innan de ens öppnat munnen?

Annonser

Ett ljuvligt återhörande

Koltrast
Äntligen får vikarien vila sig, för nu är den äkta varan tillbaka utanför mitt sovrumsfönster.

I det djupaste mörkret kom den tillbaka i natt igen. Efter mer än sex månaders tystnad. Finns det något ljuvligare ljud än koltrastens sång?

Ja, möjligen: en skrattande bebis. Kanske också ljudet av de första regndropparna efter en lång sommartorka. Men sedan?

Årets genombrott

Sonny
Sonny – satan i gatan vilken debut.

Häromdagen dök lyssnarstatistiken från Spotify upp, och bortsett från att drygt 30 000 minuter är ganska många minuter av aktivt musiklyssnande under knappt ett år, så är det Rudvalls suveränt goda smak som är det starkaste intrycket av topplistan.

Ovanligt samtida top 100 också, faktiskt.

Sedan är det inte så mycket mer att säga, eftersom Spotify inte låter den enskilde dra i några spakar alls för att utforska sina egna data i jakten på djupare insikter. Det gör däremot tjänsten last.fm, dit man ansluter sin bästa strömningstjänster och sedan i slutet av året kan sätta sig ner för att leka och leta bland siffrorna.

Mest uppseendeväckande i år är det dundrande genombrottet for Sonny, som gjort rent hus med den topptrio som annars brukar hålla pallplatserna i ett stadigt grepp år efter år: J.J. Cale, Leonard Cohen och Bryan Ferry (och med Smove & Turrell som ständiga utmanare).

Inga ungtuppar, precis.

Men in snubblar Sonny, en brittisk debutant från Newcastle som inte ens lämnat tonåren och som bara har två EP-skivor och några spridda gästframträdanden under bältet. Men som det svänger! Sopar banan med allt och alla.

Mixen innehåller R&B, soul, indie och folk, säger de som säger att de begriper. Själv tycker jag att beskrivningen låter teoretisk och trist – dvs raka motsatsen till musiken. Har ni inte kollat så gör det nu. Här är listan:

 

Regeringsförhandlingar pågår

armbrytning
Regeringsförhandling. Annie Lööf till höger.

Jag har ingen aning om källan eller den exakta formuleringen, men antagligen handlade det om (löne?)förhandlingar och avtal. Om talespersonen då talade om stora seger, framgångar och genombrott, så var det newspeak för katastrof och misslyckande. Om talespersonen å andra sidan talade om nödvändiga kompromisser, ansvar för landet och tålamod så var innebörden å andra sidan att segern var fullständig och att den enda återhållsamhet de tänkte visa gällde förnedringen av motståndaren.

Nu avvaktar vi bara rapporterna från regeringsförhandlingarna …

Tänt var det här

Så var julförberedelserna klara, och om någon tycker sig ana ett lite ambivalent förhållande till traditionen så tror jag att den har rätt. Samtidigt är den här atombombssäkra betongljusstaken det enda julpynt jag har kvar från mina tidigare liv, så helt befriad från sentimentalitet kan jag ju inte vara.

Glad första advent på er, och se upp så att ni inte sätter eld på nåt som inte ska brinna!

Tack, Tytte. Lycklig resa!

elna

En älskad faster har lämnat planeten, och hur rysligt gammal hon än hann bli så är det tomt i hjärtat just nu.

Fast minnena stockar sig:

Som den där gången hon och jag och pappa och farmor gav oss ut på picknick med bilen fullpackad med fällstolar, porslin, och sju sorters kakor. Men inget kaffe, fast det insåg vi inte förrän vi hade apterat hela härligheten i den därför utsedda skogsbacken. Å andra sidan blev det den mest minnesvärda picknicken i mitt liv. (Det finns en underbar bild därifrån, men just nu anar jag inte riktigt var.)

Eller krocketturneringen i hennes och pappas föräldrahem i Slättaröd utanför Bjärnum, en tregenerationers festföreställning som vi i efterhand minns mest för att det var första gången vi började förstå att hon var på väg in i dimman.

Krocketkungarna.jpg

Eller hur hon fortfarande, minst fem år senare, utan att darra på manschetten framförde alla verserna i dikten ”Rälit vär”.

Eller hennes 90-årskalas.

Elna 90 år

Fast allra mest minns vi hur det kom sig att faster Elna, ända in på sitt yttersta, mest kallades för Tytte. Det var tvååringen Göte, då nybliven storebror och sedermera även min pappa, som stolt och lycklig sprang runt byn och ropade ut nyheten för alla som ville höra den: ”jag har fått en syster, jag har fått en syster!”. Fast han var så liten att det mera lät som ”ja ha fått en tytte, ja ha fått en tytte”. Och så fick det bli.

Och ingen har väl som gamla faster Tytte, som hon gärna beskrev sig själv åtminstone från det hon var 40, garvat åt mina dåliga skämt och ordlekar. ”Rysligt rent”, brukade hon pusta medan hon slog sig på knäna.

Tack Tytte, och måtte himmelriket vara precis så skimrande som du alltid har föreställt dig det.

Elna fyller år