Återbesök

”Jag har berättat den här historien så många gånger att det snart bara är ljug kvar från början till slut!”

Den gamle mannen blängde på uniformen på sin tröskel. Hade valpen till konstapel rakat sig denna morgon så var det i så fall i onödan, för det var knappast maskulin kraft som präglade fjunen på hans överläpp. Herregud, stönade den gamle för sig själv, ska det vara så förtvivlat komplicerat att få tag på riktiga karlar som kan ta itu med bus och tattare och andra slynglar nu för tiden?

”Ja, jag är ledsen att vi behöver störa igen”, sa polisen. ”Men er granne är fortfarande försvunnen. Och fast det ni har berättat hjälpt oss mycket redan, kan det vara någonting som vi har missat.”

”Om ni är bekymrade över att han har försvunnit så är jag mer orolig inför utsikten att det kanske inte är permanent”, fräste den gamle och drog igen dörren. Men polismannen var kraftfullare än han kunde förefalla, eller i alla fall mer rutinerad, och med ett snabbt halvsteg framåt blockerade han den sista decimetern med sin stålskodda känga. Mannen suckade och sköt upp dörren igen.

”Kom in då, för guds skull”, sa han till ryggen på polisen som med ytterligare några kliv redan paserat honom på väg in mot salongen.

Grannen, som hette någonting vanligt men var för utländsk för att stava det ordentligt, hade flyttat in i lägenheten bredvid med buller och bång för länge sedan. De första åren var det festerna och de stora gesterna som gjorde mest intryck på grannarna, tillsammans med den musik som tycktes vila mer på basgångarna och volymen än på melodistämman, men så småningom kom kvinnan in i bilden och grannen tycktes stadga sig. Men det tog inte lång tid innan rösterna hårdnade inne i lägenheten, och snart tillkom de dämpade dunsar och det buller som antydde att allt inte stod rätt till därinne.

Det har vi inte med att göra, resonerade de som delade väggar med paret, och lät saken bero så länge den kunde och när den inte kunde vänta längre var det försent. Åtminstone försent för att läka mer än de ytliga skador som berodde på fysisk aggressivitet. Och rättvisan kunde inte bevisa att någon hade mer skuld än någon annan, ansåg åklagaren som lade kvinnans polisanmälan i den hög som redan vuxit honom över huvudet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s