Katt på hett plåttak

Vi hade varit kompisar i alla tider. Vi kände varandra utan och innan, så väl att det liksom inte var lönt att försöka förställa sig inför den andre. Det kunde gå år innan vi sågs ibland, men varje gång vi träffades var det bara att ta upp tråden där den låg. Om det inte hade hänt någonting.

Det hade det gjort nu. Han och hans kvinna hade brakat ihop i någonting som började med en småsak och sedan hade tonläget skruvats upp, orden hårdnat och hon hade rusat därifrån en taxi natten. Och svarade inte i telefon.

Jag känner mig så liten och så rädd, sa han. Jag vill inte att det ska ta slut för det här! Medan hon verkar så jävla hård, så kompromisslös, så obenägen att backa en millimeter för att få upp oss på banan igen.

Han brukade prisa hennes kompromisslöshet, men just den här gången var budskapet alltså annorlunda.

Men du kan väl kompromissa lite, sa jag.

Det har jag ju gjort! Vad tror du det beror på att vi har kunnat vara ihop så länge? Hon brukar driva lite med mig och säga att jag borde ha blivit diplomat. Och det är sant. För sant, i alla fall, för det händer att jag backar eller avstår ifrån att fräsa ifrån för att behålla friden.

Gör inte hon det då, sa jag

Inte som jag vet om i alla fall, svarade han och slog ut med händerna. Sedan visade han med gester hur han själv brukade backa.

Annonser

4 reaktioner på ”Katt på hett plåttak

  1. Obalans. Så mycket obalans att pontonerna aldrig kan komma i ett läge där balansen finns. Har den någonsin funnits? Den ena pontonen guppar upp. Den andra guppar åt ett annat håll.
    Ingen mår bra av att ständigt offra sig, ständigt vika ner sina egna tankar för att undvika konflikter genom bottenlöst kompromissande. Ingen blir heller himlastormande lycklig av att som en stenstod aldrig vika sig, inte besitta förmåga till empati … för den förmågan finns inte hos den kompromisslöse.
    Obalans. Och det känns som om båten redan gått.

  2. Det handlar om livsutrymme, när den egna sfären bara krymper. Till en början små eftergifter – av kärlek? Eller av rädsla för att bli lämnad, för att inte duga? Om jag offrar tillräckligt så är jag mer värd? Jag vet inte.

    Varje litet steg i sig går nära nog obemärkt förbi – tills man en dag plötsligt ser summan av de små snuttarna man har backat – som har blivit till mentala kilometrar.

    Extra svårt att förstå när då motparten väljer att gå – när man själv tycker att man har gjort allt. I själva verket har man nog gjort allt för att utplåna sig själv och den egna personligheten – blivit till ett neutrum och luft. Vem älskar luft?

  3. Solusfemina och Sagan …: mycket intressant det här med att publicera tankar, upplevelser och händelser – och sedan få andra kloka människors spontana reaktioner på dem. Även om min beskrivning knappast var objektiv får era kommentarer mig att tänka. Är Dandyn för undfallande och hans kvinna en bitch? Eller är det något han ”ber” om? Är det kanske så att Dandyns kvinna är minst lika diplomatisk som han, fast han inte inser det och bara reagerar när hon plötsligt käftar emot? Hur olika verkligheter kan ett par egentligen leva i?

  4. Men som i allt. Ge och ta.
    Jag vet en man och en kvinna … de formades och formade varandra under en längre tid. Den ena tog gärna ett steg tillbaka för att ge den andre det utrymme som verkade behövas.
    Då tog den partnern ett steg framåt för att det såg ut som att det blev lite utrymme över och den andre verkade ju ändå inte direkt ta tag i något.
    Så lutade sig den ena längre fram och mot, i takt med att partnern tog steg på steg tillbaka. Båda i tron att det var vad som krävdes av dem.
    Märkligt att de aldrig frågade varandra om de var på rätt spår. Om de hade uppfattat sin älskling rätt.
    Till slut tröttnade den ena på att alltid behöva ta tag i allt, lösa allt, ansvara för allt, ordna allt.
    Den andre tröttnade på att aldrig få ta tag i något, lösa något, ansvara för något eller ordna något.
    Men då var det för sent.
    Konstigt va? Om det nu var så ..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s