Klass mot klass

”Häromkvällen befann jag mig på lokal. Det var levande musik, folk som dansade och var glada och bortsett från korkskallarna i garderoben borde allt ha fått mig att känna mig som fisken i vattnet.

Men i helvete heller! I stället satt jag och surade i ett hörn och betraktade alla dessa människor som var så fula, så dumma i huvudet och som dansade som om de var kråkor, och jag kände mig kräkfärdig bara av att beskåda spektaklet. När så någon bad orkestern att hurra för en 50-åring i lokalen, bad jag mitt sällskap att, om de mot all förmodan skulle hitta mig där på min 50-årsdag, helt enkelt avliva mig. Jag har inte sett något så deprimerande sedan Kockums personalfest 1979!”

Mannen på bussen slog ut med händerna och försökte förklara att han inte alls var stolt över sin reaktion. Men i detta anonyma forum kan jag kanske ändå lufta den utan att den bara får det stryk den förmodligen förtjänar. Eller så ska han helt enkelt ha det?

Jag tror att det var klasskramp som slog till därinne, och vi kan väl säga att han var glad över att inte vara kommunist och därmed inte behöva känna någon obligatorisk samhörighet med övriga gäster.

Andra bloggar om: ,

Annonser

One thought on “Klass mot klass

  1. Om vi klassar det som behov så måste det ju också få utlopp, bli tillfredställt. Jag tycker vi gör det, för vad ska vi annars göra med detta som alla tycks besitta men få vill erkänna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s