Dagens

Mannen som sjönk ned i soffan bredvid mig på lunchrestaurangen vägde en bra bit över hundra kilo. Trippelhakan var ett av bevisen på att vikten inte kom från gymet, pipet i hans luftrör ett annat. Ögonen var halvslutna när han tittade upp mot kvinnan i sällskapet och han pekade med ett korvfinger mot disken med tallrikar och bestick. Guldlänken på hans arm dinglade tyngre än den groteskt överdimensionerade kedjan runt hans hals.

Körsnären som var ansvarig för skinnen och snittet i kvinnans päls måste dock tillhöra den yttersta eliten, tänkte jag och lät blicken glida vidare över henne. Hon var strax över 30 och möjligen en skönhet i sin genre. Men skönheten hade redan börjat falna, och det enda som fortfarande strålade var håret, absurt gyllene och absolut äkta trots att jag inledningsvis var lika absolut övertygad om att det måste vara ett verk av körsnärens lika begåvad kollega, frisören. Jag till och med reste mig för ett fingerat ärende till disken för att i smyg kunna studera manen närmare.

Äkta. Utan tvekan äkta. Sällsynt äkta.

Klackarna på hennes skor var säkert tio centimeter höga, fast inte i det där klassiska knulla mig-utförandet som jag är så svag för. Grova, snarare, och avskavda efter alltför nära möten med gliporna mellan gatstenarna i city. Klänningen slutade strax ovanför vristerna och var fullständigt fel, både så här dags och i miljön på den lunchrestautang dit flesta av stadens invånare bara kom av misstag. Men guldkedjorna hade hälsat på servitören som på en gammal bekant.

Där satt han nu och pekade med korvfingret och kvinnan reste sig lydigt och gick bort till disken, plockade ihop tre kuvert och dukade med dem på bordet. Den andre mannen i sällskapet satt med ryggen emot så honom såg jag inte så noga.

Mitt intresse hade vaknat redan när de kom in genom dörren och jag studerade henne medan hon dukade. När hon var klar kunde jag inte hålla mig utan sa halvhögt, till mig själv eller ingen: ”äh men va fan! Kunde inte mamma komma och hjälpa dig?”.

I nästa ögonblick dinglade jag hjälplöst i näven på den andre mannen. Han hade vridit sig upp och ur stolen med sådan fart att han måste haft en stålfjäder i stället för ryggrad, grabbat tag i mig och med bara en hand tryckt upp mig mot väggen. Stiletten i den andra mer hörde jag än såg jag och av blicken att döma skulle han inte tveka en sekund att använda den.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s