Vilse i det skitfina akademikerspråket

I fredagens Sydsvenskan refererar Kristina Hultman lundaprofssorn och feministen Tiina Rosenbergs bok om Zarah Leander. Och trots att Hultman är en erfaren journalist, som bland annat varit redaktör för tidskrifterna Bang och Arena samt ordförande för Svenska PEN:s kvinnokommitté, åker hon i diket med en smäll.

Jag har inte läst boken, men gissar att problemet är att hon inte lyckats frigöra sig från Tiina Rosenbergs inavlade akademikerlingo. Det är sin sak att Rosenberg gör sin märkvärdig bland sina lekkamrater på universitetet (även om det är larvigt onödigt även där), men vi får väl anta att Sydis kultursidor inte är avsedda att vara en angelägenhet bara för de invigda där?

För inte vore det väl omöjligt att behandla boken med andra ord än ”butchighet och ett transgenus”, ” den sapfoniska rösten”, ”en apologetisk funktion visavi” och ”Rosenbergs entydigt empatiska läsart”?

Hultman kan ju använda ord som ”fegis”, ”skita i” och ”heterotant”. Det visar hon också i artikeln. Tänk så mycket roligare det hade blivit om hon hade orkat löpa den linan ut.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s