Om att rulla en stor sten uppför ett berg

Gud vet varför, men jag kom att tänka på de ungas oförstördhet och framtidstro. Åtminstone en av hemligheterna med det tror jag är att de inte hunnit skaffa så många åtaganden ännu, och att de därmed har mycket större marginaler (plus naturligtvis att de ännu inte hunnit slita ut sig).

Både när jag själv inledde mitt professionella liv på allvar, och sedan när jag öppnade eget, och när jag började på byrån, lekte arbetslivet. Bara ”dagens” uppgifter att lösa. Och så med tiden får man, eller tar sig, ansvar för först det ena och sedan det andra, och det tredje, och …, ja du vet. Det är precis som det ska vara, men allt eftersom obetydligheterna staplas samlar man på sig mer och mer vikt, som ska bäras och balanseras.

I allmänhet fungerar det, eftersom det man gör ger så mycket tillbaka, om så bara av självtillfredsställelse över ett väl utfört arbete. Men så tappar man balansen, snubblar – och finns det då folk omkring en som hellre sätter upp snubbeltråd än stöttar så är det svårt att hålla sig på fötter.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 reaktioner på ”Om att rulla en stor sten uppför ett berg

  1. Skönt i alla fall om man känner att vissa uppgifter ger mycket tillbaka. Det finns ju vissa saker som bara dränerar en. Ibland alltför många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s