Mest luft, men jag glömmer det aldrig.

”Vad är det här?”, sa mamma när hon dragit av mig snickarbrallorna som var ovanligt tunga den här kvällen.

”Vet inte”, sa jag.

”Vet inte?”, frågade hon klentroget och jag såg att adrenalinkicken redan hade satt in.

”Nä.”

”Var kommer de ifrån, då?”, frågade hon och höll fram en handfull av de cykelventiler som hon just dragit upp ur bröstfickan.

”Vet inte.”

”Vet inte?”

”Nä. Jag fick dem.

”Fick dem? Av vem då?”

”Vet inte.”

”Vet inte?!”

”Nä. En pojke”

”Vem var det, då?”

”Vet inte. Jag har aldrig träffat honom förut.”

”Så du har alltså fått en ficka full med cykelventiler, av en pojke, som du aldrig har träffat förut?”

”Aa. Just det!”

Den som redan räknat ut att mamma inte riiiktigt trodde på sin femåring är på rätt spår, och nästa morgon stod vi vid ett cykeställ fullt med luftade cyklar och utrustade med den professionella cykelpump som hon nyss lånat i cykelaffären runt hörnet. Jag fick noggrant skruva i ventilerna i alla cyklelhjulen igen och sedan mödosamt pumpa upp dem igen, ett efter ett efter ett.

Eller, så är det i alla fall jag minns det. Antagligen var det mest mamma som pumpade. Men jag lärde mig läxan ändå. Ordentligt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s