Twitter eller Facebook?

  • Twitter kontra Facebook.
  • 140 tecken kontra 420.
  • ”Vänner” kontra ”followers”.

Vad är egentligen skillnaden?

Jag gjorde som jag brukar: googlade. Och det gick som det brukar: jag kände mig mycket klokare. Nu är frågan om jag är det också; håller ni med mig?

På Facebook känner du dina läsare. Ni är ”vänner” och i allmänhet vet du något om var och en av dem som läser och skriver statusuppdateringar. Resten av världen ser inte vad du skriver (om inte någon skickar det vidare, men det är ett helt annat ämne som vi får diskutera en annan gång).

På Twitter är flödet öppet för vem som helst, och man tar i allmänhet emot vem som helst som ”follower”. Själv följer du dem som verkar ha någonting intressant att säga – kompisen, Barak Obama, Linda Rosing eller den där nörden som verkar veta allt om felstämplade frimärken från istiden, eller vad som nu är ditt största intresse.

Facebook är ömsesidigt: ni måste båda vara vänner med varandra för att delta. På Twitter kan du följa någon som struntar fullständigt i dig, och bli följd av i princip vem som helst.

Vill man uttrycka det lite drastiskt kan man uttrycka det som bloggaren 30+, som citerar Shayla Maddox:

”Twitter makes me like people I’ve never met and Facebook makes me hate people I know in real life.”

Min kollega Ann-Josie sa ungefär så här:

Facebook är platsen där man ljuger för sina vänner. På Twitter berättar man sanningen för folk som man inte känner.

Paul Belfrage diskuterar skillnaden så här:

Twitter har fördelen att totala främlingar kan, om inte bli ens vänner, åtminstone skriva om sånt som är intressant för dig. Och det behöver inte nödvändigtvis vara om det du trodde skulle vara intressant.

På Facebook är du i första hand en individ med relationer, bakgrund och ett ansikte som kommunicerar med andra mer eller mindre bekanta individer. P.O. Arnäs på Third opinion liknar Facebook vid ett fikabord med bekanta – och Twitter vid ett mingelparty med främlingar:

Det går inte att betrakta detta som en inbox där man ska läsa allt, utan som – precis som på ett cocktailparty – ett kontinuerligt flöde av diskussioner som du väljer att lyssna till eller inte och att delta i eller inte.

Markus på Osohightech uttrycker det så här:

Jag följer i första hand personer som tar upp ämnen som intresserar mig, postar nyheter inom områden jag vill hålla koll på eller personer och företag som representerar en produkt eller tjänst som jag använder.

Många företag, webbsidor, artister och organisationer använder Twitter som ett sätt att nå ut till sina användare, kunder och fans. En del av dem … använder tjänsten mest för att sända ut information och lyssnar inte så mycket. Detta blir envägskommunikation och i vissa fall kan det anses som negativt och arrogant. Ska man börja använda Twitter för att marknadsföra eller hålla folk uppdaterade om en produkt eller ett företag så är det ofta smart att ta sig tid att lyssna på dem som faktiskt är intresserade.

Ulrika Good sammanfattar Twitters USP så här:

Grejen är att man får en öppen kanal till väldens smartaste, roligaste, mest uppdaterade människor. Med Twitter får man koll på läget.
Oavsett vad läget är.

Själv famlade jag fullständigt i mörkret om den här nyttan med Twitter fram till natten mot den 27 februri i år. Jag var i Chile och jordbävningen där varade i två evighetslånga minuter. När den var över och vi konstaterat att vi levde och att huset fortfarande stod kvar, sträckte jag mig efter den bärbara datorn för att försöka ta reda på vad som egentligen hänt och hur allvarligt det var. Twitter var det första jag prövade – och där och då insåg jag att polletten hade ramlat ned.

Affärsnytta då?

För företag som vill finnas där deras kunder finns, och hjälpa dem när de behöver hjälp, är Twitter en intressant kanal. Och resurskrävande, ska vi väl tillägga, eftersom den kräver bemanning hela den tid man vill vara närvarande. Den som frågar någonting på Twitter är nämligen van vid att få svar på studs. Det är liksom det som är grejen.

För att få en fingervisning om den eventuella affärsnyttan med Twitter går vi till Computer Sweden:

Bäst fungerar Twitter för dem som delar gemensamma intressen och ställa frågor. Folk i vissa branscher, exempelvis programutveckling och medier, använder ofta Twitter för att hålla sig uppdaterade både när det gäller nyheter, opinion och aktuella händelser.

Vad ska man dela? Det som ”är viktigt för mig?”. På Twitter gäller det att kommunicera kring det som är användbart och intressant. Med andra ord så är meddelanden av typen ”jag är på väg till affären” kanske inte de hetaste på Twitter, utan hellre : ”jag har läst en bok om ett ämne som är väldigt intressant”. Finns det plats på de 140 tecknen kanske det är läge för en kort recension eller analys.

Vad tycker du? Facebook eller Twitter? Vilket använder du till vad – och varför det?

Eller borde vi helt enkelt hålla oss till röksignaler?

Andra bloggar om: , ,

Annonser

13 reaktioner på ”Twitter eller Facebook?

  1. Jag förstår inte Twitter. Förstår liksom inte riktigt nyttan med det. Det gör jag visserligen inte heller med Facebook, men Facebook är mitt dödshål, där sitter jag och är hjärnlös, hjärndöd eller sarkastisk.

    Inget av dessa tre någon på min vännerlista förstår, tyvärr. Men jag väljer Facebook. För att bara. Kan ju inte riktigt uttrycka mig om Twitter. Tycker det låter som en fågel dock.

  2. Hmmm antingen eller? eller vilket som? Får mig oneklligen att tänka på, vart tog det ”vanliga” sättet vägen att umgås 🙂

    Men jag säger såhär, det beror på. Vill jag uppnå något, tex sprida nåt, göra reklam, ha något för min vinning eller dyl, då är ju twitter uppenbarligen grejen. Men vill jag ”mingla med mina vänner” så håller jag mig till facebook 🙂

    Kul blogg!

    /S

  3. Kul och bra sammanställning! Jag har lite mer perspektiv på det nu (det är ett tag sedan jag skrev inlägget som du citerar ovan). Jag håller fortfarande med om att FB = fikabord och Twitter = cocktailparty. Däremot har jag frångått min princip om att bara ha människor jag träffat i den analoga världen i vänner-listan på FB. Jag har nu flera kanaler öppna till vissa personer. Ibland kan en diskussion pågå på FB, Twitter och Disqus samtidigt. Kanalen blir underordnad samtalet.

    Och det är så jag tror det kommer att bli. Vi kommer att samtala där vi finner den för tillfället enklaste vägen.

    Om Twitter och dess förträfflighet skrev jag lite mer utförligt när jag hade hållit på i ett år: http://thirdopinion.nu/2010/08/01/ett-ar-med-twitter/

    Facebook gillar jag också, men av någon anledning känns det inte som om FB är i behov av kärleksförklaringar 😉

  4. P.O: hej och välkommen du också, och tack för de här kompletteringarna. Intressant! Mitt ursprungliga syfte med det här inlägget var att försöka reda ut när det är lämpligt att publicera vad var. Fast det vet jag inte om jag lyckades med …

    1. För mig är FB mer en inbox. Jag brukar faktiskt scanna av hela flödet. Jag tror att det är så för ganska många, medan Twitter är en ögonblicksbild, eller möjligen 10 minuter bakåt (om du inte snubblar in i en befintlig konversation, förstås).

      Och därför är det till exempel helt OK (enligt mig) att puffa för ett blogginlägg 3-4 gånger under en dag på Twitter. Det flyter förbi, liksom. Men 3-4 identiska puffar på FB blir spam.

      På FB är det också lite mer ”familjärt”. Man kan skriva om sitt liv och hur bra man har det. Och folk gillar och kommenterar. Kafferep deluxe. Detta funkar inte särskilt länge på Twitter.

  5. Tack för att jag fick vara med. Frågan man måste ställa sig är varför använder man hellre Facebook än Twitter? En främling är ju bara en vän du inte lärt känna än…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s