Och, och, och. Och men. Herre Gud!

Det händer sig ibland att man hamnar i diskussioner om ”vad det egentligen heter” och vad man ”får”, och ”inte får”, skriva.

En av de mer meningslösa gäller huruvida man ”får” inleda en mening med orden ”och” och ”men”. Hittills har jag stött mig på vad dåvarande Svenska Språknämnen skrev i sin ”Språriktighetsboken” 2005:

För barn i tioårsåldern som ska lära sig enkel interpunktion kan det vara en enkel tumregel att inte börja en mening med och eller men. Men för texter av mer avancerat slag än  elvaåringsuppsatser måste den tumregeln överges.

Nyss fick jag ett tips av twittraren pellet som är aningen tyngre. Läs bibeln. Första Mosebok. Tala om hur många av meningarna där som börjar med ”och”. Och säg sedan att ”man inte får göra det”.

  1.  I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
  2.  Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds
      Ande svävade över vattnet.
  3.  Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
  4.  Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från
      mörkret.
  5.  Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt.  Och
      det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

  6.  Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten
      från vatten.»
  7.  Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från
      vattnet ovan fästet; och det skedde så.
  8.  Och Gud kallade fästet himmel.  Och det vart afton, och det vart
      morgon, den andra dagen.

  9.  Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till
      en särskild plats, så att det torra bliver synligt.»  Och det
      skedde så.
 10.  Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
      hav.  Och Gud såg att det var gott.
 11.  Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och
      fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt
      frö, på jorden.»  Och det skedde så;
 12.  jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter,
      och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö.
      Och Gud såg att det var gott.
 13.  Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

 14.  Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen
      från natten, och vare de till tecken och till att utmärka
      särskilda tider, dagar och år,
 15.  och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.»
      Och det skedde så;
 16.  Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda
      över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så
      ock stjärnorna.
 17.  Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
 18.  och till att råda över dagen och över natten, och till att
      skilja ljuset från mörkret.  Och Gud såg att det var gott.
 19.  Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

 20.  Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande
      varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.»
 21.  Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
      varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla
      bevingade fåglar, efter deras arter.  Och Gud såg att det var
      gott.
 22.  Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken
      eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på
      jorden.»
 23.  Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

 24.  Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras
      arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras
      arter.»  Och det skedde så;
 25.  Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
      boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken,
      efter deras arter.  Och Gud såg att det var gott.
 26.  Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att
      vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över
      fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela
      jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»
 27.  Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild
      skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
 28.  Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och
      föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder;
      och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen
      och över alla djur som röra sig på jorden.»
 29.  Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela
      jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I
      hava till föda.
 30.  Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och
      åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ,
      åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.»  Och det skedde
      så.
 31.  Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket
      gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte
      dagen.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s