Från himmel till helvete på ett dygn

Några få, benådade gånger i sitt liv får man vara med om upplevelser som går utanpå allt annat. När man får barn, till exempel, och när man för första gången upplever besvarad kärlek. Och ibland genom konsten. Dit räknar jag också fotbollen och gastronomin.

Som tonåring hade jag förmånen att få se Bosse Larsson på Malmö stadion, bland annat i en match mot Djurgården där han skruvade en hörna direkt i mål. Lite senare i samma match gjorde han om tricket. Maradona och Zinedine Zidane har givit mig liknande upplevelser via TV:n.

Och så är det det här med maten.

Vid några tillfällen har jag fått uppleva rent gudomliga middagar; en på Vitemölle havsbad där en limegravad lax och ett paradisiskt rådjur ställde mig helt försvarslös, en annan vid ett företagsevenemang på Hypoteket i Lund som bjöd på en helt oväntad symfoni av harmonisk smakfullhet. En tredje på hypad högklassrestaurang i Köpenhamn.

Och så förra veckan; på besök i Göteborg hamnade vi på Restaurang Fond på Götaplatsen. Lite i dyraste laget, men vi var hungriga och ville kosta på oss. Och som det blev! Antingen är de så här knäckande bra alltid, eller så hade kocken hamnat i självsvängning. Min huvudrätt var havskatt och ytterligare ett tiotal ingredienser som jag bara dimmigt kan påminna mig. Men som den spann, den där katten! Och som mina smaklökar sträckte på sig, vände förvånat på nacken och kollade om kocken möjligen hade ett trollspö i handen. För det var magiskt, det var perfekt i sin tajming, i sin mångsidighet och sin rikhet i smakfloran. Och allt passade ihop.

Överdriver jag?

Inte ett ögonblick. Resten av sällskapet var lika häpet lyckliga.

 

Obs, korven på bilden är en genre-korv, och helt oskyldig till det som följer.

 

Fallet blev desto hårdare nästa dag. På hemväg söderut blev hungern för svår i höjd med Hallandsåsen. Vi borde ha vetat bättre, men vi svängde av motorvägen och rullade in på Rasta för lite akut-korv.

Det som serverades såg förvisso ut som en korv, men där slutar också alla likheter med det man i allmänhet kallar mat. För någonting så uselt, i tillverkning, tillagning och oändlig varmhållning, något så ljummet och smaklöst vid serveringen, har jag aldrig behövt uppleva tidigare. Tack gode Gud att man inte är långtradarchaufför och måste äta sådant här på riktigt.

 
Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s