En ny scen

Skärmavbild 2012-12-07 kl. 17.48.13

Författarskolan; ständigt denna Författarskolan. På bilden: mina hjältar, skådespelarna!

Senaste kapitlet i dramat Författarskolan utspelades förra veckan, när vi hade redovisning av dramaavsnittet. Var och en av oss hade fått i uppgift att dramatisera en scen och nu skulle de spelas upp av två professionella skådespelare.

Det var alldeles fantastiskt. Trots att de inte alls hade fått förbereda sig och spelade upp scenerna direkt från pappret de var skrivna på så blev det förbluffande levande. Somligt var naturligtvis bättre skrivet än annat, men jag tror att vi alla storögt iakttog hur våra texter och repliker fick bitvis helt annan mening, rentav djup, än de hade när vi skrev dem.

Wow.

I den mån intresseklubben är intresserad så var detta vad jag hade lämnat in:

INT. KÖKET: KVÄLL

EMMA sitter vid köksbordet. Pillar på mobilen. SMS:ar. Fullt upptagen. Hennes man KARL står vid diskbänken. Ryggen mot henne. Avslutar disken.

KARL

… sedan kom Nilsson in med en bunt papper jag skulle gå igenom. ”Ska vara klart på tisdag”, sa han. Frågade inte ens. Är ju som vanligt förstås, men jag tycker det är lite B ändå. Eller hur?

EMMA

Tittar inte upp.

Mmm.

KARL

Ja, och så de där jävla powerpointarna. Du vet: hundra ord per bild och så ytte-pytte-liten text som han står och läser högt för oss. Samma sak varenda vecka.

Vänder sig om mot henne.

Vill du ha kaffe förresten?

EMMA

Tittar fortfarande inte upp. Ler mot telefonen.

Mmm.

KARL

Går bort till kaffebryggaren, sätter på den, laddar med vatten och bönor.

Jag träffade Johan och Klas härom veckan.

EMMA

Tittar fortfarande inte upp. Leendet stelnar.

Mmm. Kul. Jag var på Emporia. När du var i Bryssel.

KARL

Vänder sig mot henne.

Mina bästa vänner.

EMMA

Jag har inte gjort det förut.

KARL

Fast nu vet jag inte.

EMMA

Det var första gången.

KARL

Folk förändras, så klart. Men de var jättekonstiga. Uppförde sig helt …

EMMA

Jag har inte kommit loss. Inte förrän nu.

KARL

De var helt… Som om de inte…

EMMA

Det var helt fantastiskt. Jag har nog aldrig …

KARL

De var som om de inte ville se mig i ögonen.

EMMA

Vrider på huvudet, som följde hon någonting som händer ute i trädgården.

Som om allt var möjligt.

KARL

Som om de skämdes för något.

EMMA

Ser ner i mobilen igen. Ler.

KARL

Vänder sig mot kaffebryggaren och sysslar med den.

Vet du någonting?

EMMA

Tittar upp mot hans rygg.

Va?

KARL

Vänder sig mot henne.

EMMA

Tittar hastigt ner igen.

KARL

Ja, har du träffat honom?

EMMA

Vem?

KARL

Johan! Ni jobbar ju i samma hus.

EMMA

Johan? Nej.

KARL

Ni jobbar ju … Ni brukar ju … Du har ju …?

EMMA

Tittar upp igen. Ser honom i ögonen. Drar sig i örsnibben.

Nej, Johan? Nej, honom har jag inte sett på … Nej. Hurså?

KARL

Men? Han sa att …

EMMA

Ja?

KARL

… att ni hade varit på lunch.

EMMA

Sa han?

KARL

Ja. Alla tre.

EMMA

Sa han det?

KARL

Ja. När jag var i Bryssel.

EMMA

Tittar ner.

Sa han? Jaha! Jo, ja just det. Kanske det, ja! Jo, det stämmer nog, vi sprang på varandra på Emporia faktiskt.

Tystnar. Tittar ut igen. Vänder sedan tillbaka blicken till honom igen.

Har jag berättat hur fantastiskt det var? Ska jag visa dig vad jag köpte?

KARL

Va? Nej? Nu vill jag …

EMMA

Reser sig upp, går bort till honom. Vänder honom mot sig, lägger armarna om hans hals, pratviskar i hans öra. Fnissar.

Jo, det vill du nog. Svarta. Tunna. Dina favoriter. Kom.

Tar honom i handen och drar ut honom ur köket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s