Sanningen om Norwegian wood

George Martin. Back in the days.

Framför mig på golvet sitter George Martin, hjälten, legenden, producenten, den femte beatlen och den som jag väntat på under tre timmar av repetitioner i Oslos konserthus. Han är iförd frackskjorta och kalsonger och har just kraschat rakt igenom en spånskivemöbel av tvivelaktigt ursprung och jag rusar fram för att se hur allvarligt skadad han är.

Det är 1980-tal och jag är utsänd av en av Sveriges största morgontidningar för att intervjua den legendariske Martin, även om jag misstänker att huvudsyftet egentligen är att puffa för ett program som den patenterat tråkige radiomannen Rune Hallberg från Malmö var ansvarig producent för. Oavsett vilket har jag fått packa väskorna för att bege mig västerut och inleda jakten på den gäckande britten, som när jag spårar upp honom i konserthuset mycket förbindligt förklarar att han så gärna vill ställa upp på en intervju men dessvärre måste repetera med orkestern först. Kanske vill jag slå mig ned i salongen så länge?

Och det gör jag så gärna. Åtminstone den första timmen. Kanske också den andra. Men när repetitionerna drar sig in på den tredje timmen börjar jag bli nervös. Nöjesredaktionen på Arbetet är kroniskt underbemannad, och jag vet mycket väl att kvällsskiftet kallt räknar med en större intervju från min penna.

Lill Lindfors. Oh. My. God. De smilgroparna var inte att leka med.

Någon tröst finner jag i det faktum att Lill Lindfors är en av gästartisterna, och att hon är med på repetitionerna. Jag har alltid beundrat henne och nu får jag chansen att se henne live för första gången. Och som den ende i publiken blir det rätt personligt. För att inte snacka om när hon efter att ha avslutat sin del av repetitionen helt enkelt knallar ut i salongen och slår sig ned bredvid mig i stället för att gå ut i logen.

Jag kan inte tro mina ögon. Inte mina andra sinnen heller, och jag kan försäkra er om att de ändå arbetar för högtryck varje sekund. Lill må vara mycket äldre än jag, men hennes attraktionskraft ligger på någonstans runt en miljon procent av den genomsnittliga kvinnans. Oavsett ålder. Som artist. Som människa. Och som kvinna. De där glittrande ögonen och det där pärlande skrattet kan jag återkalla när som helst än i dag, och då är det ändå runt 25 år sedan det hände.

Lill och jag sitter alltså och pratar om allt mellan himmel och jord i säkert en timme. Och som hon upphäver tiden. När en löpare sedan kommer springande för att meddela att Sir Martin faktiskt har tid med mig nu, men att intervjun behöver genomföras i hans loge medan han klär om och förbereder sig för konserten, vill jag knappt lämna henne.

Men plikten går som bekant framför allt, och jag slussas genom de katakomber som leder till hans loge i källaren under konserthuset. När jag anländer håller han just på att skala av sig vardagen, mumma sig och putsa sig för att möta världen i en nypressad frack, allt medan han vänligt, utförligt och instruktivt besvarar samma frågor om beatlarna och deras betydelse för musiken och världshistorien som han möjligen har fått ett par gånger förut. Halvvägs genom både intervjun och uppdateringen av sin fysiska närvaro behöver han dock sätta sig ned för att dra på sig strumpor.

Det är där och då som den norska trämöbelindustrin gör bort sig för tid och evighet. Sittmöbeln är byggd av spånskivor, som alla samtidigt beslutar sig för att ge upp andan i samma ögonblick som den gänglige gentleman sätter sig ner, och de kollapsar med ett brak. George Martin gör gemensam sak med gravitationen och fortsätter med full fart genom resterna och ner på golvet.

Innan jag hinner fram för att bedöma skadorna har han dock samlat ihop de långa benen, rest sig upp och dammat av sig det värsta av sågspånen. Som en sann britt ler han artigt och undslipper sig bara ett knappt hörbart ”oh dear”.

Därmed är saken utagerad, jag kan fortsätta min intervju och så småningom återvända till ytan, där George Martin sedan leder en av de tusentals beatleskonserter som glatt så många människor genom åren.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 reaktioner på ”Sanningen om Norwegian wood

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s