Ett motvilligt erkännande

Ja, ja, ja; Word är bäst.

Jag trodde aldrig att jag skulle få anledning att skriva det här, men Microsoft Word är på flera sätt en överlägsen ordbehandlare. Omständigheterna har tvingat mig till djupstudier av både Apples charmiga men värdelösa försök, kallat Pages, och open source-varianterna Libre Office, Neo Office och Open Office. Någon annan kan säkert redogöra för de fundamentala skillnaderna mellan de tre senare, men jag talar hellre om de fundamentala likheterna (aka. svagheterna) mellan alla fyra.

Men först lite bara om Pages:

Pages gör allting precis tvärt om. Det är arbetsamt till en början, men rimligen har Apple precis lika rätt här som i nästan allting annat de gör. Pages är på många sätt enklare att hantera, så länge man är nöjd med Apples syn på hur världen borde se ut.

Om någonting i datorvärlden kan kallas för industristandard så är det emellertid just Microsoft Word, och att då insistera på att ”ett annat sätt” nödvändigtvis och alltid är ett bättre sätt är bara kontraproduktivt och höjer i onödan inlärningströskeln för ett program som på många sätt har sina fördelar.

Till dessa hör emellertid inte sömlös förflyttning av dokument mellan olika plattformar, särskilt inte när förflyttningen ska ske över den avgrund som skiljer Apples lilla värld från resten av universum. Bara det faktum att man inte kan arbeta i Words ”.doc”-format är så galopperande idiotiskt att man inte ens vill föreställa sig dagisnivån hos den kommitté (eller om det var Steve Jobs själv?) som bestämde att så ska vi ha det.

Resultatet, för den som inte är fullständigt oberoende av allt och alla andra, är att man efter ett tag sitter med en myrstack dokument byggd på både sina egna pagesfiler och de .doc-filer som man antigen fått från yttervärlden eller skapat för att skicka dit (eller, ännu vanligare: både-och). Och då spelar det till slut ingen roll hur strukturerad man är. Förr eller senare innebär detta en så mångfaldig ökning av antalet dokumentversioner att det går åt helvete.

En gigantisk svaghet hos alla konkurrenterna är rättstavningsfunktionen. För att inte tala om den i praktiken obefintliga grammatikkontrollen. Här är Word inte bara överlägset. Det är helt ensamt på banan. Visst finns det något som gratisprogrammen kallar för grammatikkontroll, men vad den funktionen faktiskt uträttar är omöjligt att förstå. Den kontrollerar i alla fall inte grammatiken, varför jag gång på gång tvingats inse att dokument som jag skickat till kunder, referenspersoner och intervjuobjekt innehåller fullständigt hårresande språkliga skönhetsfläckar. Och nej: de beror inte på att jag är obildad, bara på att jag har påtvingats en rubank som verktyg när det var en nagelfil jag behövde

Oavsett vad man anser att Officepaketet kostar – och det är ärligt talat rätt komplicerat att få fram en siffra som inte bara präglats av slumpen  (Microsoft är ett träsk på många sätt, och företagets sätt att sätta pris är ett av de värsta) – så kan jag försäkra dig om att det är värt det. Oavsett om du får betalt i pengar, cred eller någon annan valuta.

I övrigt kan Pyttemjuk gärna dra till ett ställe där solen inte skiner.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 thoughts on “Ett motvilligt erkännande

  1. Du har säkert rätt – men vad världen behöver är en Word Light, dvs en billigare variant med de 3,7 procent av Microsoft Word som 97,3 % av befolkningen verkligen behöver. (uppskattade siffror)

  2. Jag vet, Johan. Och jag håller med. Problemet är bara att förra gången de försökte så ville INGEN ha den lightprodukten. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s