Facit av regnbågsgate

Efter sin PR-fullträff med nackellacket har Emma Green Tregaro utmålats som den nye Gandhi i medierna. Även om tilltaget var både sympatiskt och välgörande så är det möjligen att överdriva en smula. Jag menar: hur svårt är det att vara modig när man inte behöver vara rädd?

Skulden för överdrifterna är dock knappast Tregaros. Snarare är det en och annan journalist som bör fundera över sina prioriteringar. Överentusiasm är kanske den bästa förklaringen där.

Det kan man inte beskylla friidrottens hövdingar för. Även om flera av dem säkert har en bakgrund som aktiva så är det knappast ryggrad som varit deras mest framträdande kroppsdel. Inte heller hjärna. När jag nu hör talas om företrädarna för de svenska och de internationella friidrottsförbunden så tänker jag snarare på den del av kroppen som vi andra sitter på.

Har ni sett så många fegisar på en och samma gång tidigare? Ingen har tänkt i förväg, ingen verkar tänka på någonting annat än sitt eget skinn nu, och ingen av dem verkar kunna stå ens för sina egna stelbenta hänvisningar till att regler är till för att följas.

Apropå mod: Juan Carlos och Tommie Smith gör black power-hälsningen vid medaljutdelning vid OS i Mexico 1968. Läs mer på Wikipedia.

UPPDATERAT: ytterligare en stark text i ämnet här: http://www.filmsforaction.org/articles/the-white-man-in-that-photo/
 

Annonser

2 reaktioner på ”Facit av regnbågsgate

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s