Snårig väg till målet

Haha, kolla registreringsskylten!

Drömmer. Länge! Detaljerat. Om att jag tar jobb som busschaufför igen. Den här gången på SJ, som tydligen kör regionbussar nu för tiden.

Första uppdraget blir sträckan Malmö–Kävlinge. Problemet är möjligen att det inte finns någon information om hur man kör, eller ens om hållplatsernas namn.

Det blir lite kämpigt, men till slut tar jag passagerarna till hjälp. De får berätta hur vi ska köra, en hållplats i taget. För det mesta går det bra, men några gånger är de inte överens, varken om vart vi ska eller hur vi ska komma dit.

På något sätt löser det sig dock, och väl framme i Kävlinge är arbetsdagen tack och lov över, så jag återvänder till bussgaraget. Väl där vill jag väldigt gärna prata allvar med förmannen. Den förste som möter mig där är dock en helt annan person, en gammal kollega från lokaltrafiken i Malmö där jag faktiskt jobbade i verkligheten också, för typ 30 år sedan. Lite underligt är det väl att han inte har någon kropp utan bara består av sitt huvud. Att han ”står” på golvet är inte det som bekymrar mig mest, utan att jag är tvungen att ställa mig på knä för att komma till hans nivå. Kommer han att ta illa upp av det?

Förmannen då? Jo då, han dyker upp, förklarar i förbigående att körinstruktionen inte är något problem, den finns på Ipad och att han bara hade glömt att ge mig min. Min skjorta däremot: hur fan kund jag få för mig att komma till jobbet som busschaufför i en ljusblå skjorta?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s