Den siste dandyn

Det sägs att jag kallades ”Den siste dandyn” i korridorerna på Arbetet. Det var kanske inte menat som en komplimang, och gudarna ska veta att det inte krävdes mycket mer än de mycket lindriga rekvisitorna kavaj och smal slips för att få rykte om sig som klädsnobb på dagstidning på 80-talet, men någonting kanske det låg i det ändå.

Förutom den fina, ljuvliga ljust gråblå tweedkavajen så var det nog främst excellerandet i sidenslipsar som retade kollegerna. Och något intervjuoffer. Har ni inte läst den här berättelsen om vad Plura sa, eller åtminstone tänkte, när han fick syn på mig en sömning förmiddag för länge sedan så kan ni gott göra det i dag.

Och i dag längtar jag efter att få gå på fest, om inte annat så för att få chansen att klä mig i smoking lite oftare. Tack och lov är klädkoden på fester numera för det mesta obefintlig, så jag kan dyka upp i den där smokingen lite hur som helst, får kanske något höjt ögonbryn men alltid fler komplimanger. Smokingkärleken har dessutom lett till att jag emellanåt tar mig friheten att dyka upp i åtminstone smokingkavajen på jobbet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s