Hen-time

På väg till järnvägsstationen möter jag en liten, ung kvinna i sällskap med en storvuxen, grov ung man – iförd klänning!

”Conchitas inflytande sprider sig snabbt”, tänker jag och kan inte låta bli att glo, lite grand som man inte kan låta bli att pilla på en skorpa som håller på att lossna från ett läkande sår. Det är inte förrän jag är så nära att jag praktiskt kan röra vid dem som jag inser att det inte är en man där i klänningen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s