Döden, döden, döden.

Döden, säger de: tänk på döden och skriv om den.

Men hur skulle jag kunna tänka på döden? Isis och Putin och ebola och andra dödliga hantlangare må regera tidningarna och dagarna och TV, men här, i sängen, bakom mig, sover redan min älskade. Blont hår ringlar över mina kuddar och jag anar höftens kurva under täcket. Bröstkorgen häver sig stilla, men hon sover just så ljudlöst som hon alltid har gjort.

Döden, säger de: döden, döden, döden.

Hur skulle jag kunna tänka på den? Några kilometer härifrån snusar Jonathan i en annan säng. Fem månader gammal andas även han stilla och lugnt, samtidigt som han växer med en kraft så stark att det knakar i skelettet, senorna och musklerna.

Hur skulle jag då kunna tänka på döden?

Nej, jag ber att få reservera mig. Du kan helt enkelt ta din död; jag avgår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s