När allting brister

Det går fort på sociala medier, och innan jag är klar med den här texten har tåget gått säkert redan gått flera gånger. Men någonting har sannerligen hänt. Kanske är det bilden på lille Alan som har gjort det, treåringen från Syrien som drunknade i Medelhavet under flykten till Europa, ett foto som håller på att bli lika inbränt i folks medvetande som en gång bilden på den napalmbrända flickan i Vietnamkriget.

Jag är kluven inför publiceringen; det är ett barn som har dött och en familj som behöver få sörja ifred, men kan den bidra till en vändning av det förfärande känslolöshet som frusit ner mina flöden under framförallt det senaste året så är det sannerligen en god sak. Inte ens en SD:are utan hjärta kan väl försöka snacka sig runt bilden på det döda barnet i vattenbrynet? Eller jo, det kan de säkert, men jag inbillar mig att det kan bli en vattendelare mellan partiets hårda kärna och de många, många som jag inbillar mig har vänt sig dit för att det är jobbigt att behöva kliva över tiggare i sin vardag, som är rädda för hur det ska gå med skolor, kriminalitet, bostäder och pensioner i ett land som de tror håller på att översvämmas av ”de andra” – ivrigt påhejade av allt från SD:s partiledning, via mer eller mindre öppet främlingsfientliga medier till de digitala bruna stormtrupper som numera förslummar nästan varje kommentarsfält.

Sverigedemokraterna De Brunas framgång har varit exempellös så här långt, och partiet är till synes osårbart inför bevis för uselt omdöme, ren rasistpropaganda och egen kriminalitet. Det pågår ju en kraftmätning mellan partiledningsbunkern och ungdomsförbundet, och förr eller senare måste väl spänningarna där explodera. Kanske kommer tydligheten i den striden att imponera mer på de vanliga människor som stödjer partiet än vad mediernas grävande i skiten har gjort hittills?

Hur som helst: bilderna på Alan, tyska kanslern Merkels mäktiga klarspråk om att kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna (och hennes skarpa konstaterande om att det inte kan finnas någon tolerans mot dem som ifrågasätter andra människors värde). Nu väntar vi på att Löfven ska ta bladet från munnen och försöka agera som en statsman.

Som jag kan sakna Palme i detta. Eller Bildt. Förresten: var finns Carl Bildt? Han har ju så ofta synpunkter? Ja, lite tweetar han i ämnet, men sannerligen inget som får världen att stanna.

Och så hittar jag den här bilden, och allting brister. Om det ändå gick att hålla någon slags distans till fotot på lille Alan så skär den här rakt igenom alla mina skyddande hinnor och det blir till sist riktigt på riktigt.

Bilden kommer från Buzzfeed, som samlat ihop 17 serietecknares olika sätt att ta in och processa det som händer.

UPPDATERING: jag har ändrat den lille pojkens namn till Alan, eftersom det tydligen är så han hette (Aylan var en variant som turkiska myndigheter använde, och pappan har bett att pojken ska benämnas under sitt rätta namn).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s