Passé composé

760

På knä i parken
och jag visste inte om jag skulle resa mig och fly
eller bara ge upp, falla, gråta.

Ännu en gång hade du satt kniven i hjärtat på mig;
på oss, skulle jag ha trott
om jag inte hade tvingats lära mig att veta bättre.

Ännu en gång hade du svikit våra löften,
i jakt på den frid som bara den kan nå
som vet att hon är utan fläckar.

 

 

 

.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s