Herr Gustafsson har checkat ut

3537009386_4408a07ca1_b

Att Lars Gustafsson skulle gå och dö var himla dumt, tycker jag. Somliga människor borde aldrig dö. Och just Gustafsson verkade ju vara på god väg mot någonting nytt hela tiden. Per Svensson beskrev det fint i Sydsvenskan nyss:

Han föddes som farbror och dog som en ung man på bara 79 år. Det blir tomt efter honom.

Själv drabbades jag naturligtvis av Sprickorna i muren-sviten (vilken läskunnig person gör inte det?), men det var Tennisspelarna och den vidunderliga konstruktion som ligger bakom denna bedrägligt tunna encyclopedi av mänskligt vetande. Vem kan väl som Gustafsson lämna en tennisboll roterande ovanför sin spelare i slutet av ett kapitel, för att sedan återvända till samma boll, fortfarande roterande i ultrarapid ett par meter upp i luften 20 sidor senare, och ändå vara stensäker på att läsarna vet exakt var de är och exakt vad som händer?

Och den stackars amerikanska dator som mot slutet lämnades att för evigt genomlida Strindbergs Infernokris glömmer jag nog aldrig.

Ett klokt ord av herr Gustafsson finns för övrigt här.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s