Utvecklingssamtal à la A-Pressen

maxresdefault
Det gick så där. Bilden från en film på Youtube.

Jag är inte särskilt tuff, men jag bet ihop och lyckades ta mig igenom tre-fyra år på Arbetets nöjesredaktion innan situationen där började gnaga på mig på allvar. Företagsledningen hörde jag inte av, trots att alla rimligen bör ha varit mycket väl medvetna både om vad som pågick på nöjena och hur påläggskalvarna där brukade må.

Men till slut tog jag mod till mig, bad Tony om ett samtal mellan fyra ögon och berättade sedan hur det kändes. Jag gav honom flera exempel och fick väl på det hela taget sagt både vad jag hade på hjärtat och hur jag hoppades att klimatet skulle kunna förbättras.

I efterhand kan jag ju tycka att det var både modigt och korkat av den där unge mannen att hoppas på en förändring, men mamma och pappa hade lärt mig att det mesta brukar gå att lösa bara man pratar om saken.

Och visst, Tony lyssnade uppmärksamt medan jag talade, men när jag var klar tittade han upp, såg mig i ögonen några evighetssekunder och svarade sedan helt kort:

”Är du klar?”

Det tog ytterligare något år innan jag och och min förtrogne på redaktionen hade gjort upp planerna för hur vi skulle kunna ta oss därifrån. Men bort skulle vi. Vi var värda någonting rimligare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s