För allt vad tygen håller

Helga Bäckström
Mormor Helga Bäckström. Ni kan ju försöka gissa vem som har sytt dräkten …

Jag kommer från en släkt av lika delar hantverkare, drömmare, präster och pedagoger. Och humorister. Min mormor var var både humorist och hantverkare, sömmerska, finsömmerska. En förbannat fin sömmerska på en extremt fin ateljé. För att förstå hur fin får man slå upp haute couture på Wikipedia. Där står det bland annat så här:

Haute couture, uttalas [å:t kotyr] (fr. för hög sömnad), är den högsta formen av sömnadskonst […] För att kunna titulera sig som ”haute couture” måste man godkännas av la Chambre Syndicale de Haute Couture som finns inom industridepartementet i Frankrike […] I Sverige finns inga företag som får kalla sina kollektioner ”haute couture”. Sverige har dock tidigare haft tre etablerade damskrädderier av haute couture verksamma under 1800- och 1900-talet: Augusta Lundin, Märthaskolan och NK Franska […]

Augusta Lundin, född 13 juni 1840 i Kristianstad, död 20 februari 1919 i Stockholm, var en svensk modeskapare, sömmerska och designer. Hon var den mest berömda modeskaparen i Sverige före 1900-talet och även den första internationellt kända svenska designern […] Bland kunderna fanns författaren Selma Lagerlöf, änkedrottning Josefina av Leuchtenberg och drottning Sofia av Nassau. Oscar II brukade ge hovdamerna en klänning från hennes ateljé som julklapp varje år. 1892 blev hon officiell hovleverantör; vid beställningar från hovet förevisade hon kläderna med hjälp av mannekänger på slottet. Hon hade även kunder internationellt […]1914 sysselsatte hon 175 sömmerskor …

Och det där med Oscar II är ett kapitel i sig. Mormor fick vid ett tillfälle en stol med kungens signatur av en kund med kontakter vid hovet. Stolen upptog länge hedersplatsen i hennes lilla lägenhet, men försvann så småningom tillsammans med min bror till det kollektiv där han bodde en tid. När han flyttade ut bodde Kungastolen kvar, och vem den eventuellt glädjer i dag vet man inte.

Sömnadskonsten gladde för övrigt hela mormors familj. Hon sydde mammas ljuvliga bröllopsklänning och det finns ett foto på undertecknad i femårsåldern, glatt poserande i min nya morgonrock. Handsydd av hovsömmerskan, en dröm i tjockt, fint ylletyg och fodrad med siden och kärlek. Även den försvann så småningom, men mina föräldrar fick var sin ungefär samtidigt och de är fortfarande i bruk (oklar syftning, jag vet, men båda tolkningarna fungerar; både föräldrarna och morgonrockarna är i bruk; och nu tillbaka till huvudsaken:). Man undrar hur många andra 50-åriga plagg som fortfarande bärs av sin ursprungliga innehavare?

Fotnot: talesättet i rubriken har egentligen ingenting med sömnad att göra, jag vet det också. Men mormor sydde nog tidvis i sitt anletes svett, så på något sätt stämmer den ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s