”David måste lära sig att räcka upp handen när han vill säga nåt”

lonsam

Under min sons tolv år i skolan – och även under åren på dagis, om man ska vara noga – så fick jag och hans mor om och om och om igen höra att  ”han är duktig men han pratar för mycket”.

Hans mun och hans tankar var helt enkelt störande, trots att det här var en kille med både fantasi och läshuvud. När han ville. Det blev nämligen allt mindre ofta ju längre tiden gick. Hur han över huvud taget tog sig igenom gymnasiet vet jag inte riktigt, men han var faktiskt där den mesta tiden och på något sätt lyckades han också skaffa sig betyg över genomsnittet.

Men det är inte läshuvudet som är poängen här, utan det där snackandet, som var så störigt för så många lärare.

Det hände sig nämligen när han till slut lämnade utbildningsväsendet att han gav sig ut i världen, ni vet: det där som ligger utanför skolans väggar. Han sökte jobb i klädbranschen, och eftersom det då inte hände så mycket på hemmaplan så gav han sig i väg över bron och sökte jobb i Köpenhamn i stället. I Danmark klyddar de inte så mycket, så han fick ett jobb och skötte det och fick snart ett lite bättre och skötte det och sedan ett ännu bättre och skötte det. Så småningom blev resorna så plågsamma att han sökte sig hem till Malmö och faktiskt fick jobb även här, eftersom han numera hade papper på att han kunde fixa det.

Hela den här tiden var hans mamma och pappa på honom för att han kanske skulle fundera på att läsa vidare, eftersom han så uppenbart gärna ville komma vidare, men det hade han inte riktigt tid med, för nu hade han blivit butikschef.

Hårt arbete fungerar uppenbarligen fortfarande, för det gick som tåget, men så småningom tyckte han att excellmänniskorna på huvudkontoret avlägsnade sig lite väl långt ifrån den verklighet där verkliga människor säljer kläder och att kraven började bli orimliga. Så han sa upp sig, sökte nya jobb som han fick, och efter ett litet tag vart han butikschef igen, den här gången på ett företag han verkligen sympatiserade med. Och med hårt arbete, och den där jobbiga munnen, vände han riktigt tråkiga siffror till riktigt trevliga siffror, och efter bara något år fick han chansen att coacha ett halvdussin butikschefskolleger när ett chefsjobb blev ledigt pga. barnafödande.

Det blev mera hårt jobb, och mera prat, och mera framgångar, och ett år senare var det dags att ta det stora steget.

Sedan några månader är pratkvarnen nämligen Area Manager på J.Lindeberg med ansvar för försäljningen i alla butiker i Sverige, Danmark, Norge och Österrike och sammanlagt 150 medarbetare.

Snacka går uppenbarligen alldeles utmärkt. Eller vad säger Den Svenska Skolan?

Annonser

En reaktion på ””David måste lära sig att räcka upp handen när han vill säga nåt”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s