Mästerverket

Siddharta

Jag tänkte fortsätta att läsa Siddharta på tåget på väg till jobbet. Redan när jag hade börjat slog det mig att strukturen i den bok jag älskar mest av alla kanske kunde få inspirera strukturen i den jag själv skriver nu.

Men det gick ju inte alls. Jag har kommit en bit förbi mitten i den historia som gång på gång återknyter till sig själv, och nu ska den sköna Kamala, den i älskog så förfarna och en gång Siddhartas lärare i kärlekens konst, sedan hans älskade och när han slutligen lämnar henne: havande med hans barn; nu ska hon dö i hans armar.

Och det gick alltså inte alls; jag fick slå igen boken efter en och en halv sida; det går ju inte an att sitta och gråta på Öresundståget!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s