You don’t have to be first to win

actor_portraying_alexander_graham_bell_in_an_at26t_promotional_film_28192629
Jag kan inte svara i telefon just nu, men när du hör signalen: berätta vem du är och var jag kan nå dig, så ringer jag upp dig sen.

Creativity, know-how and originality do not automatically add up to success. Timing can be a major factor as well. Just ask the father of the telephone, Alexander Graham Bell, whose patent application in 1876 arrived at the US Patent Office a mere few hours before a practically identical application was filed by Elisha Gray.

If you ask his fellow inventor Antonio Meucci, he’d probably say that funding is the most important aspect of all. You see, Meucci invented the telephone in the 1850s and applied for a patent in 1871. But he couldn’t afford the patent registration fees.

It’s highly probable that Bell’s contribution to the history of the telephone was that he came across Meucci’s invention and applied for a patent in his own name.

(Texten publicerades ursprungligen i Sigmas Smartboken 2009.)

Vackrare än så här blir det inte

blackbird-1980314_1920.jpg

Jag är inte direkt den som uppskattar att bli väckt mitt  natten. Tvärtom kan jag bli ganska grinig om folk gapar ute på gatan eller festar i allt för nära anslutning till mitt sovrum.

Men det finns undantag. Det finns det sannerligen.

Som när den här snubben vevar igång när natten är som allra mörkast och kallast och både han och jag egentligen borde sova som allra djupast. Men nej, han är ostoppbar, och jag bara njuter.

Det är som kärlek:

Kärlek är när din vakna tid är bättre än dina drömmar.

Var sitter skrivandet, egentligen?

f98fabdf30d8320584ca989fade54b57

Bläckfiskens hjärna är ”distribuerad”. Bläckfisken har inte ett centralt nervsystem i däggdjurens mening, utan 60–70 procent av hjärnan är utlokaliserad till armarna.

Isaac Asimovs formulering “Writing, to me, is simply thinking through my fingers” är med andra ord ett intressant tecken på att författare kan ha mer gemensamt med bläckfisken än man skulle kunna tro.

Vi blir vad vi äter (och vi tänker vad vi utsätter oss för)

Somliga saker är redan så väl formulerade att det inte är lönt att formulera dem bättre:

”Det finns en historia om en reklamman i Los Angeles som tröttade på att han hela tiden föll tillbaka i samma mönster så han tvingade sig själv att åka olika vägar till jobbet varje dag. Han åkte aldrig samma väg till jobbet under nio års pendlande. (På slutet var han tvungen att backa på enkelriktade gator för att inte upprepa sig själv.)”

Ur Idébok av Fredrik Härén

Tilläggas kan att den där berättelsen har samma grund som den här lilla filmen, som handlar om hur räddningslöst förlorade vi är inför de intryck vi får i vår vardag, utan att ha en aning om det. (Det är därför det är så viktigt att skaffa sig många intryck!)

Familjehemsföräldrar: jordens salt!

Mauricio och Silvia Sanchez, familjehemsföräldrar och medverkande i Familjehemsboken
Mauricio och Silvia Sanchez, familjehemsföräldrar i Eslöv och två av de ljuvliga människor som medverkar i nya ”Familjehemsboken”, som jag har skrivit. Foto: Lennart Strandberg.

Som skribent på en av Sydsveriges största byråer har jag ett fantastiskt jobb nästan varje dag. Men vissa uppdrag är ännu mer guld än andra, och att få skriva boken Familjehem är en av de mest berörande uppgifter som jag har fått i hela mitt yrkesliv.

Boken blandar berättelser och fakta, men kärnan är familjehemsföräldrarnas och barnens egna upplevelser kring vardagens glädje, sorg och kampen för ett bättre liv. Mauricio och Silvia Sanchez är två av de ljuvliga vuxna som jag haft förmånen att få träffa under det här arbetet, och så här berättar de om hur det kan vara:

Vi bor i utkanten av Eslöv, bara någon kilometer från den lilla flygplatsen här. Det visste inte Aziz, en pojke i början av tonåren och djupt traumatiserad av förfärliga upplevelser i sitt hemland. Han hade precis kommit till Sverige och till oss och ännu inte lärt sig någon svenska, när han en dag satt ute i trädgården och njöt av solen.

Då dök ett flygplan upp på himlen. Aziz fick panik, fullständig panik, och det tog oss timmar innan han över huvud taget var kontaktbar igen.

En sådan upplevelse måste så klart bearbetas, och vi gjorde det genom att besöka flygplatsen tillsammans, gång på gång. Vi började med att titta på planen på avstånd. Så småningom vågade vi oss närmare, och till slut kunde vi både titta på planen och helikoptrarna och även prata lite med piloterna. Det tog några månader, men till sist kunde Aziz både förstå och våga lita på att det faktiskt inte var farligt.

Så blev det flyguppvisning en dag. Aziz var där med en kompis som föreslog att de skulle följa med på en helikoptertur över Eslöv tillsammans. Och Aziz ville nog, men det tog allt han kunde uppbåda av mod och självövervinnelse för att faktiskt kliva ombord på den där helikoptern.

Men gissa om han var stolt när de landade igen. Han hade vuxit en meter, och han pratade länge om hur Eslöv ser ut uppifrån!

Tack Mauricio och Silvia, och tack till Familjehem i fokus, som lät oss göra boken Familjehem.

FOTNOT: namn och detaljer har ändrats för att barnen i bokens berättelser inte ska gå att identifiera.

Tack, snälla Livet

Tack, snälla Livet, för att jag får uppleva ännu en majmånad med björkarnas musöron, bokarnas skira gröna skyar, kastanjeblom som tänds vilken dag som helst, syrén, forsythia, vitsippor som härdar ut på femte veckan …

Och banne mig om inte vår herre har börjat strössla guld i rapsfälten redan.

Kanonfotografen på Pågatåget, men guldet syns!

Gud bevare oss för fundamentalister

fairy-tales-1662427_1280.jpg

I kultur- och samhällsmagasinet Opulens kan man läsa den här lilla noteringen:

Frågan om ont och gott i politiken är egentligen mycket enkel. De goda identifierar man enklast genom att söka dem som kivar om huruvida det samlade skattetrycket i ett civiliserat samhälle bör vara strax under eller strax över 50 procent.

De kan verka patetiska, eller gulliga, men i huvudsak är de ett symptom på ett gott och fungerande samhälle.

Lika enkelt är det att identifiera ondskan och de onda; det är de som är beredda att skada dig, straffa dig, somliga till och med döda dig, om du inte håller med dem, lyder deras lag, hyllar deras guru, dyrkar deras gud.

Fundamentalister finns i alla möjliga kulörer, men tro dem inte för ett ögonblick när de säger att det är en bättre värld som är målet för deras kamp. De slåss för en utopi, och det enda som duger är deras version av ”perfekt”.

Ve dig om du står i vägen.
Intet offer är för stort för dem.
Särskilt inte ditt.