Ebba & Horace; vad ska vi säga om dem?
Ingen aning, men något måste nog sägas, och en av de möjliga hypoteserna i det här ärendet är att det förra äkta paret helt enkelt utför en konstinstallation tillsammans. Och det finns några särskilt misstänkta inslag i det drama som just nu utspelas framför våra ögon.
Mina damer och herrar: Exhibit A:
Har Horace läst din bok?
– Nej. Han besitter en för många män typisk strutsmentalitet. Den verklighet de inte erkänner finns inte. Men det är viktigt att understryka att jag inte skriver för honom. Det här är en allmängiltig diktroman som jag hoppas att många kommer att känna igen sig i.
Har du läst hans?
– Nej, jag har inte läst ”Grisen”, men jag har ju varit hans första läsare och omdöme i många år. Har han inte genomgått en väldig utveckling, så vet jag vad den innehåller och är inte så intresserad av att läsa.
Här har vi en kvinna som inte bara är en av landets mest välmöblerade hjärnor utan också en av våra mest förfarna debattörer, en härskarteknikens kejsare. Visst borde hon kunna bättre?
Exhibit B:
Det var nog fler än jag som var tacksamma över att inte heta Victor Malm, kulturskribenten och litteraturvetaren som hamnade under Ebbas spärreld efter ett debattinlägg om Kulturmannen i Expressen i höstas.
… du hade fått underkänt om du varit min grundstudent … (DN 18/5) och … tacka Helsingfors universitet för att jag har min professur där och inte /…/ där Malm tycks ha släppts in på forskarutbildningen (Expressen 15/5).
Exhibit C:
Och så Horace; först ägnar han en livstid åt att bygga och och befästa den offentliga bilden av sig själv som inte bara en intellektuell jätte utan också som en person vars omdöme om resten av mänskligheten nog skulle kunnat sammanfattas i orden ”jag är besviken”.
Sedan gör han en Göran Persson och dyker upp i ”Bingolotto” och sedan som Teddybjörnen Fredriksson i Anna Hedenmos ”Min Sanning”. Man ville ju bara pussa karlen. Och så, helt i förbigående, i St Petersburg-avsnittet av ”Liv och Horace i Europa”, berättar han om hur han en gång ägnade dagar och veckor åt att försöka hitta en sjal med rätt sorgs ryska färg i Berlin åt sin hustru, levererat på ett sätt som låter antyda att han kanske inte helt har slutat älska den kvinna som just nu gör allt hon kan för att pulverisera hans eftermäle som man och människa.
#montergate går igen
Det är helt enkelt för bra; lite som den infernaliskt underhållande #montergate, den kulturdebatt som så härligt gränslöst rasade i och över svenska kultursidor i höstas. Exakt vad den handlade om egentligen blir nog aldrig klarlagt, även om Nöjesguiden gjorde ett rejält försök.
Vad som är sant? Vem som har rätt? Hur det ska gå?
Ingen aning, men bli inte förvånade om det såta paret försonas, eller om Ebba gifter om sig med Victor Malm (se ovan) eller om Horace går i kloster. Eller, kanske mer troligt, att hela detta intellektuella fyrverkeri kommer ut som samlings-DVD:n ”The Ultimate Reality Show”, producerad av Robinson-Robban.
För nån uggla är det som ligger begraven i den här mossen.
Fast ska sanningen fram så föredrar jag den här showen varje dag i veckan, framför den folkvandringstragedi som just nu framförs i Europa och vars grymma regissörer verkar se verkligheten lika mycket som en scen som huvudpersonerna i vår svenska kultursåpa kan antas göra.
SMYG 