Kommentatörernas olidliga tomhet

mountaintroll
Gå till valfritt kommentarsfält som använder Facebook för inloggning (eller till Facebook själv), sök upp en debatt som handlar om migration och välj där ut den allra mest korkade, inkrökta, argumentationsresistenta och/eller foliehattsförsedda kommentatorn av dem alla. Klicka på länken som tar dig till vederbörandes Facebookprofil, och vad kan du konstatera?

Det är tomt, ekande tomt, lika tomt som i huvudet på kommentatorn, kanske? Utöver några födelsedagsgratulationer från omvärlden, en handfull lol-cats och några plågsamt ”knasiga” videolänkar så finns där ingenting. Denna armé av kommentarskåta messerschmittar har ingenting att säga. Ingenting som bultar för att komma ut. Ingenting, ingenting, ingenting.

Man skulle kunna tänka sig att denna antropologiska trollstudie skulle kunna avfärdas som anekdotisk bevisföring, och det kan den kanske också, men i väntan på en kontrollerad dubbelblind studie tror jag att vi kan enas om att de som förpestar nätdebatten mest, ivrigast och oftast, har märkligt lite att säga när de får scenen helt för sig själva.

Man kan undra hur det kommer sig.

 

Farväl till Facebook

Tummenupp.jpg

Hur mycket får jag ut av den där säkert en timme som jag lägger på Fejan varje dag? Väldigt många tomma kalorier får jag ut, även om det naturligtvis finns pärlor också bland det som mina kloka vänner delar där.

Så här skriver den förträfflige Halvar:

Facebook är icke-yoga […] Vill man leva ett yogiskt liv, då är det tystnaden som gäller, som det handlar om. Andas rätt. Gå sakta, både inne och ute. […] Facebook är motsatsen till yoga. Det har visat sig att det gör folk lyckligare att sluta med Facebook. [I en studie ombads 1 000 facebookare att] sluta med Facebook helt och hållet under en vecka. Resultat: de var mer nöjda med sina liv och dessutom lyckligare än den hälft som fortsatte med fb. […] Facebook fanns inte ens i Indien för 5 000 år sedan.

Så låt oss göra ett test; låt mig fimpa Fejan och återuppväcka den här bloggen på riktigt, så att det åter blir här som jag låter mitt eget flöde flöda. Kollar man vad jag själv har lagt upp på Facebook genom åren så finns där ju en del ganska fantastiska grejer, som dock i enlighet med lagen om allting förgänglighet i princip är borta mindre än ett dygn senare.

Det är synd.

Det är dumt.

Det är slut med det nu.

Och vill jag åter svulla på de där tomma kalorierna så kan jag ju återvända för att ta del av dem. Deltaga behöver jag ju inte göra i den matchen mer.

 

Håll i hatten. Här kommer oktober

Och så nästa avsnitt ur serien om guldkornen från Spotifys veckotips: ”Destilled & Octoberyfied”. Enjoy!

 

 

.