Var sitter skrivandet, egentligen?

f98fabdf30d8320584ca989fade54b57

Bläckfiskens hjärna är ”distribuerad”. Bläckfisken har inte ett centralt nervsystem i däggdjurens mening, utan 60–70 procent av hjärnan är utlokaliserad till armarna.

Isaac Asimovs formulering “Writing, to me, is simply thinking through my fingers” är med andra ord ett intressant tecken på att författare kan ha mer gemensamt med bläckfisken än man skulle kunna tro.

Medarbetarstöd med datorstöd

707px-5-2522-diskette
Typ sån här bodde texten i.

I mitten av 1980-talet började min första roman ta form i skallen. Men jag hade allvarlig skrivkramp och fastnade varje gång jag satte ett nytt papper i skrivmaskinen. Det blanka pappret glodde på mig och jag kom ingenstans. Ett tag funderade jag på att skaffa skrivmaskinspapper på rulle, för att på så sätt alltid kunna sätta mig vid ett manus som redan var på gång, men praktikaliteterna kring detta lät aldrig lösa sig.

En dag fick jag i stället ett oemotståndligt erbjudande: ”du kan låna vår  dator på kvällarna”.

Sagt och gjort, och nästan varje vardagkväll i månader efter det intog jag stolen i rummet utanför redaktionschefen Bosse Näslunds kontor. Här härskade hans sekreterare och det var hon som lånade ut sin dator till mig (en riktig dator, med egen hjärna, inte en dum terminal).

Tack!

Alla författare behöver synopsis

Författare kan delas upp i två huvudgrupper:

  • Outline writers” [outline = kontur, översikt, schema, disposition], som behöver reda ut och planera vad de tänker göra innan de gör det.
  • Discovery writers [discovery = upptäckt, utforskning], som sätter sig ner för att skriva och helt enkelt ser vad som händer.

Ett annat sätt att beskriva uppdelningen formulerades så här av George R.R. Martin, mannen som skrev böckerna som blev ”Game of Thrones”:

”I’ve always said there are – to oversimplify it – two kinds of writers. There are architects and gardeners. The architects do blueprints before they drive the first nail, they design the entire house, where the pipes are running, and how many rooms there are going to be, how high the roof will be. But the gardeners just dig a hole and plant the seed and see what comes up.”

Synopsis = struktur
Men oavsett vad man kallar oss har vi en sak gemensam: vi behöver alla ge vår berättelse struktur. Outline writers gör det alltså innan de skriver någonting alls. Discovery writers gör det efteråt, när de börjar redigera den text de redan har skrivit.

Men ingen kommer undan.

Andra bloggar om: , ,

Fotnot: Texten är inspirerad av en föreläsning av författaren Dan Wells (se den på Youtube, länk till del 1 av 5 här) som i sin tur bygger på boken ”Star Trek roleplay game narrators guide”.

På egna vingar

hand

Författarskolans magisterår närmar sig  finalen: på onsdag är det sista natten med gänget.

Gott så, för min tid i skolbänken börjar alltmer kännas som ett avslutat kapitel. Det handlar inte om att jag inbillar mig jag är fullärd, det blir man aldrig, men jag tror faktiskt att jag nu har lärt mig så mycket, till och med smält det, att jag numera kan ”höra” det mesta själv medan jag arbetar med texten och ensam kan avgöra när jag har specifika kunskapsluckor och se till att fylla dem. Själv eller med hjälp.

Det innebär inte att jag vill avhända mig den rikedom som det innebär att ha läsare. Däremot vill jag inte längre ha läsare som kontinuerligt får lov att ha synpunkter på halvfärdiga avsnitt när arbetet går någorlunda efter plan. På det området har Författarskolan och magisterkursen gjort att jag äntligen känner mig precis så rustad att klara mig själv som man kan begära att få vara.

Jag är alltså färdig med Författarskolan.

Flygg, färdig att ta emot feed-back och kritik på ett helt verk när ett sådant behagar infinna sig och jag tror att det är moget för det – men inte förr. Det var jag sannerligen inte när vi började 2012. Inte ens när vi började på magisterkursen ifjol.

Tack alla inblandade. Det har varit helt makalöst.

Andra bloggar om: , ,