Gud bevare oss för fundamentalister

fairy-tales-1662427_1280.jpg

I kultur- och samhällsmagasinet Opulens kan man läsa den här lilla noteringen:

Frågan om ont och gott i politiken är egentligen mycket enkel. De goda identifierar man enklast genom att söka dem som kivar om huruvida det samlade skattetrycket i ett civiliserat samhälle bör vara strax under eller strax över 50 procent.

De kan verka patetiska, eller gulliga, men i huvudsak är de ett symptom på ett gott och fungerande samhälle.

Lika enkelt är det att identifiera ondskan och de onda; det är de som är beredda att skada dig, straffa dig, somliga till och med döda dig, om du inte håller med dem, lyder deras lag, hyllar deras guru, dyrkar deras gud.

Fundamentalister finns i alla möjliga kulörer, men tro dem inte för ett ögonblick när de säger att det är en bättre värld som är målet för deras kamp. De slåss för en utopi, och det enda som duger är deras version av ”perfekt”.

Ve dig om du står i vägen.
Intet offer är för stort för dem.
Särskilt inte ditt.

Kom nu inte dragande med fakta!

bigoriginal
Worth dying for?

Det finns mycket som är irriterande med samtiden. Bland det allra värsta är att den så ofta är så förbannat svår att förstå sig på. Men så plötsligt, som en blixt som i alla fall för ett ögonblick får himlen att klarna upp, ställer sig en bildad person upp i offentligheten.

Bildad. Bildning. Minns ni det?

Bildning lär vara det som blir kvar när man har glömt det man har lärt sig, och i en artikel i Sydsvenskan i går skriver Søren K Villemoes om vilka det är som fascineras allra mest av livet i Daesh (aka. IS), av att få döda, våldta och lemlästa i Guds namn.

Bortsett från att hela resonemanget är briljant är det en sak som verkligen får mig att ticka, och det är att Villemoes citerar George Orwell, ni vet mannen som uppfann Storebror och gjorde årtalet 1984 till symbolen för det totala förtrycket. Men det är inte ur detta allmängods som han hämtar citatet, utan ur en recension av Adolf Hitler, som Orwell skrev 1940. Boken hette ”Min kamp” och Orwells slutsats var att människan inte lever bara för platt-TV, Ullared eller semesterresor till Thailand. Otänkbart många tänder minst lika mycket på möjligheten att få offra sig (och gärna andra) för någonting större, någon högre.

”Där socialismen, och till och med kapitalismen i en mer motvillig version, har sagt till folk: ’Jag erbjuder er ett gott liv’, har Hitler sagt till dem: ’Jag erbjuder er kamp, fara och död’, och resultatet blev att en hel nation kastade sig för hans fötter.”

Det är alltså fortfarande genom historien vi kan förstå samtiden. Och först när vi vet vad som är problemet, kan vi göra någonting åt det. (Och eftersom jag i själ och hjärta fortfarande räknar mig själv som vänster, är jag just nu lite extra deprimerad över vänsterns upptagenhet av förklaringar som inte håller ens till när vinflaskan når sopsorteringen; för att inte tala om de flesta politiska riktningars ointresse för vad vetenskapen har att komma med. Ja: Jan Björklund, jag talar om dig.)

Men åter till Villemoe och hans artikel i Sydsvenskan. Han tar resonemanget vidare och frågar: vilka är det framför allt som är beredda att satsa sitt liv i kampen? Svaret är en man med universitetsexamen, jobb och framtidsutsikter. Daesh skiljer sig därvid inte från Röda armé-fraktionen i Västtyskland på 70-talet, och miljonärssonen Usama bin Laden var alltså inte undantaget i vår tids terroruppsättning utan bara ett exempel på regeln.

UPDATE: Flera besvärliga fakta här, till exempel för den som tror att det bästa sättet att bekämpa islamistisk terror är att göra sig till ovän med islam och muslimerna. Ja, Donald Trump, Jimmie Å med flera, jag tittar på er!)

 

 

Larger than life

Edward Blom är ju en osannolik figur; när man ser honom undrar man ibland om han  skapat sig en persona för att ta sig genom TV-rutan.

Den här intervjun i Svenska Dagbladet visar dock på en betydligt mer helgjuten person. Och en man som är så långt ifrån fundamentalism man kan komma:

Gud har skapat människan och gett henne i uppdrag att skapa de sköna konsterna. Allt som underlättar vägen till Gud är fantastiskt. Och alternativet vore ju fruktansvärt. Tänk om två människor ska bli vänner och så bestämmer man att vi får inte dricka vin, vi får inte äta något, ingen musik, ingen tobak, inga promenader. Människan fungerar inte så. Allt sker genom lek och konst, genom vetenskap och kultur

Och så påminner jag mig en replik från någon i min bekantskapskrets, som på ett kärleksfullt ironiskt sätt kommenterar hur Bloms rondör faller ut i TV-sofforna:

Han ser ut som om han har sig själv i knät.

 
Andra bloggar om: , ,