Tusen tack

_q7a7483

I morgon firar jag och min kvinna ett mäktigt jubileum.

Vi tänker högtidlighålla det med god mat på toppen av Malmös skyline och ett litterärt evenemang vid dess fot; perfekt för två finsmakande bokmalar som trivs allra bäst i en vrå med en bok.

Varje dag förundras jag över hur lätt och självklart livet kan vara när man får dela det med en kvinna som inte bara är smart och snygg och rolig utan också, och kanske framför allt, snäll.

Jag har älskat henne hela mitt liv, men det tog 55 år att hitta henne. Ofta sägs det att man inte ser det som finns för nära, och i mitt fall har jag letat på andra sidan jorden efter den som föddes ett stenkast från min egen farmors födelseby.

Jubileet då? Tusen och en natt. Tusen och en dag.

Tack Eva. Tack.

Dagens citat

”Kärlek kan inte odlas, ges näring och vatten. Därför att den bara är frånvaro av rädsla.”

Marianne Fredriksson i Simon och ekarna

Det finns faktiskt gränser

march-of-the-penguins

När David började högstadiet var han under en period nära att hamna i dåligt sällskap. De tuffa grabbarna var så oändligt mycket mer lockande än de lekkamrater han haft på låg- och mellanstadiet.

En dag ringde han och sa att han skulle sova över hos en kompis. Han ville inte säga vem det var eller var han bodde, och larmet gick givetvis igång hos mig. Så småningom kröp det också fram vem ”kompisen” var, och jag meddelade då att David skulle komma hem nu.

Ögonaböj.

Svaret blev ett klick. Han hade lagt på luren i örat på mig.

Jag var en snäll och följsam förälder, kanske alltför godtrogen ibland, men det finns gränser. Så jag reste mig, drog på mig jacka och skor och gick för att hämta hem den unge slyngeln.

Vi möttes halvvägs.

”Jag visste att du skulle komma för att hämta mig”, muttrade han när han fick syn på mig. ”Så det var lika bra att gå själv.”

Jag sa inte så mycket, lade bara armen om en mycket missbelåten son. Men inom mig high five-ade jag mig själv. 13 år av tydlighet och närvaro hade inte varit förgäves.

Kärlekens (o)väsen

3564059

Vad är det som gör kärleken till en så oändligt obändig oemotståndlig kraft? Och varför har jag aldrig kunnat värja mig? Bara tanken på mig i kloster är skrattretande; den enda gången jag (av inbillat litterära skäl)  begav mig till en retreat trodde jag mig utsatt för ett grymt skämt eller experiment efter bara några timmar. Här satt människor och glodde ner i maten vid samma bord som jag, i den bisarra förvissningen att inte bara tal utan också ögonkontakt var … ja, vaddå? Ogudaktig?

Nej, tacka vet jag kärleken och spelet mellan könen. Själv var jag nog inte mycket mer än tre år när jag skulle gifta mig första gången, och inte ens 23 år fyllda när jag gjorde det med en präst första gången. Gifte mig, alltså, i närvaro av en medverkande riktig präst, alltså.

Det höll länge, länge, länge, men när det sprack så sprack det med en skräll som jag trodde att jag aldrig skulle hämta mig ifrån. Men jag bestämde mig för att kämpa emot, trots smällen, och det tog mig väl ett halvår att inse att det inte hade gjort någon som helst skillnad i sak. Inte mer än att jag sedan aldrig behövde gräma mig över tanken på ”tänk om jag hade kämpat”. För det hade jag ju.

Och på kuppen hade jag sörjt så mycket att när nederlaget väl var konstaterat också i mitt eget protokoll, så var jag också renad och redo att återuppstå.

Redo för kärleken igen. Ryggsäcken sorterad.

På gränsen. Intermezzo

ouroboros-1-1

Strax faller ridån efter andra akten, och när det har skett bör ni återuppleva scen I och II och III och IV så många gånger ni orkar, and then some; om och om igen av kärlek och kaos, bekräftelser och besvikelser, under och ultimatum; ett tivoli av motstridiga känslor.

Men först, the point of no return:

”Om du inte tvingar ditt barn till underkastelse under mina regler, så kan det inte bo här hos oss.”

”Va?”

”Du hör mig.”

”Det där är ju inte ens förhandlingsbart, det måste du ju förstå?”

”Det här är mitt hem, se till så att det blir gjort!”

Ditt hem?”

”Mitt hem. Det här är oacceptabelt. Om du inte gör som jag säger kan ditt barn inte bo här hos oss.”

 

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:
Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III
Akt II, scen IV

 

På gränsen. Akt I, scen I

14911546501_3d31347056_n

På uteserveringen. Drinkar. Solen skiner.

”Jag tycker inte att det här funkar längre.”

”Kanske är det för att du kväver mig? Kanske är det för att vi inte gör någonting roligt längre? Kanske är det för att jag mår bättre när jag är själv, eller med mina barn, än när jag är med dig?”

”Men då kanske vi inte ska gifta oss heller?”

Fortsättning följer – i morgon.
Foto: Mike Sinko, CC BY-SA 2.0