På gränsen. Akt III, epilog

man-speaking-with-therapist

Efteråt bokar han några egna terapisessioner.

”Vad är det som händer? Har jag gjort rätt? Är jag grym? Är jag oresonlig? Kommer jag att få leva ensam resten av mitt liv nu?”

I stället för svar får han frågor tillbaka.

Det stör honom, och det säger han.

Men han får ett ganska ampert svar tillbaka, någonting om att en terapeut knappast kan göra några val åt någon annan. Fast en sak verkar terapeuten både våga säga och stå för:

”Det enda vi med säkerhet vet inte fungerar är det vi redan har prövat.”

Så blir det tyst. Båda avvaktar, verkar skåda inåt. Så tittar terapeuten upp igen och fortsätter:

”Lyssna på dina känslor; sätt ord på dem och agera sedan utifrån dem. De kommer aldrig att ljuga för dig: känslorna är budbärare från din själ.”

Och där går ridån ner för sista gången i det här dramat. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:

Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III
Akt II, scen IV
Akt II. Intermezzo

Akt III, scen I
Akt III, scen II

På gränsen. Akt III, scen II

woman-on-therapist-couch-talking

Hos familjeterapeuten.

”Om det ska vara så här så är det inte värt det. Jag vill inte detta längre.”

”Se! Jag har blivit lämnad!”

 

Hos familjeterapeuten. Andra gången.

”Ni måste ju kunna mötas på något sätt. Vad kan du göra?”

”Jag vill bara att det ska bli bra igen. Men då måste vi bo ihop igen.”

”Och vad kan du göra?”

”Jag vill också bara att det ska bli bra igen, men jag kan inte komma hem innan vi har löst de här knutarna. Då slutar det bara med underkastelse ännu en gång.”

 

Hos familjeterapeuten. Tredje gången.

”Har ni lyckats komma fram till någon lösning?”

”Nej, det är uppenbart att det bara är jag som vill göra en ansträngning.”

”Stämmer det?”

”Nej, men jag kan inte flytta hem igen förrän vi har lyckats lösa det här.”

”Ja, och det orkar jag inte vänta på. Då vill jag skiljas. Nu. Omedelbart. Meddetsamma! Så här kan jag inte ha det. Får jag inte ett slut på det här så kommer jag att bli sjuk!”

 

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:
Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III
Akt II, scen IV
Akt II. Intermezzo

Akt III, scen I

På gränsen. Akt III, scen I

different-therapy-400x400

”Om det ska vara så här så är det inte värt det. Jag vill inte detta längre.”

”Då tycker jag att du ska flytta ut ur vårt sovrum.”

Tystnad. I dagar.

”Jag vill inte att det ska vara så här.”

”Då tycker jag att du ska flytta ut ur vårt hem!”

Tystnad. I dagar.

”Det här är inte rimligt.”

”Nej, vi kan väl prata om det. Vi måste kunna hitta en lösning. Jag kan ändra mig. Kan vi inte gå till en familjeterapeut?”

 

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:
Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III
Akt II, scen IV
Akt II. Intermezzo

 

 

På gränsen. Intermezzo

ouroboros-1-1

Strax faller ridån efter andra akten, och när det har skett bör ni återuppleva scen I och II och III och IV så många gånger ni orkar, and then some; om och om igen av kärlek och kaos, bekräftelser och besvikelser, under och ultimatum; ett tivoli av motstridiga känslor.

Men först, the point of no return:

”Om du inte tvingar ditt barn till underkastelse under mina regler, så kan det inte bo här hos oss.”

”Va?”

”Du hör mig.”

”Det där är ju inte ens förhandlingsbart, det måste du ju förstå?”

”Det här är mitt hem, se till så att det blir gjort!”

Ditt hem?”

”Mitt hem. Det här är oacceptabelt. Om du inte gör som jag säger kan ditt barn inte bo här hos oss.”

 

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:
Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III
Akt II, scen IV

 

På gränsen. Akt II, scen IV

340_usa-bomber-nordirak

Det kör ihop sig, som det gör i vilket äktenskap som helst.

Tonen hårdnar.

Grälet eskalerar, och efter en stund handlar det varken om vad som hände eller vem som eventuellt har gjort fel.

”Du är dum i huvudet.”

”Men …”

”Du är feg och ynklig.”

”Men …”

”Dessutom kan du inte tillfredsställa mig.”

”Men …”

”Jag kanske ska gå ut på stan och hitta någon som kan göra det. Du är ju oduglig.”

”MEN NU FÅR DU VÄL ÄNDÅ GE DIG. Du kan inte hålla på så där. Du vill inte ens ha rätt, du vill bara ha underkastelse.”

”Det får du stå ut med. Det är avigsidan av allt det som du älskar. Det är sådan jag är.”

”Men …”

”Kan du inte stå ut med det så kan vi nog inte vara tillsammans.”

 

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:
Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II
Akt II, scen III

På gränsen. Akt II, scen III

katthund

Sommar ute. Värme. Sommar inne. Värme där med.

Gemenskap, solidaritet, omtanke. Kättja, åtrå, bekräftelse. Lek.

”Jag älskar dig, du är perfekt för mig, du är det bästa som har hänt mig.”

För ett ögonblick tror jag att det är detta som är verkligheten. För ett ögonblick är jag övertygad om att  jag är älskad för den jag är och inte för den jag förväntas vara. För ett ögonblick väljer jag att lita på att kärleken äntligen är villkorslös.

Jag är trygg.

Fortsättning följer – i morgon. Har du missat tidigare avsnitt så finns de här:

Akt I, scen I
Akt I, scen II

Akt I, scen III

Akt II, scen I
Akt II, scen II