Fem enkla sätt att göra livet surt för dina läsare

papper.jpg

”Alla kan skriva” är ett inspirerande påstående som kräver mer information för att bli riktigt användbart. Här har vi därför sammanställt fem enkla regler för den som verkligen vill göra livet surt för sina läsare.

(Den som å andra sidan vill bli läst och förstådd, och kanske till och med påverka beteenden eller skapa förändring, prövar lämpligen att göra tvärt om i stället.)

1. Använd ”vi”, ”vårt” och ”oss”
Alla tänker på sig själva, det är bara vi som tänker på oss!

2. Skriv långt
Dagens läsare har gott om tid, och din text är förmodligen det enda de behöver plöja i dag.

3. Börja med bakgrunden
Bakgrunden är viktig för att förstå vart du vill komma. Spara därför slutsatsen till sist. De som inte läser ända dit har ändå inte förtjänat din visdom.

4. Använd gärna svåra ord
Du är ute i ett viktigt ärende. De som inte kan begreppen inom ditt ämnesområde kommer ändå inte att förstå dig.

5. Lita på att ditt utkast är perfekt
Tid är pengar, och när du har samlat ihop vad du vill ha sagt i text är ditt manus självklart perfekt. Textbearbetning är för amatörer!

Fotnot: Texten skrevs ursprungligen för ID kommunikations nyhetsbrev

Var sitter skrivandet, egentligen?

f98fabdf30d8320584ca989fade54b57

Bläckfiskens hjärna är ”distribuerad”. Bläckfisken har inte ett centralt nervsystem i däggdjurens mening, utan 60–70 procent av hjärnan är utlokaliserad till armarna.

Isaac Asimovs formulering “Writing, to me, is simply thinking through my fingers” är med andra ord ett intressant tecken på att författare kan ha mer gemensamt med bläckfisken än man skulle kunna tro.

Familjehemsföräldrar: jordens salt!

Mauricio och Silvia Sanchez, familjehemsföräldrar och medverkande i Familjehemsboken
Mauricio och Silvia Sanchez, familjehemsföräldrar i Eslöv och två av de ljuvliga människor som medverkar i nya ”Familjehemsboken”, som jag har skrivit. Foto: Lennart Strandberg.

Som skribent på en av Sydsveriges största byråer har jag ett fantastiskt jobb nästan varje dag. Men vissa uppdrag är ännu mer guld än andra, och att få skriva boken Familjehem är en av de mest berörande uppgifter som jag har fått i hela mitt yrkesliv.

Boken blandar berättelser och fakta, men kärnan är familjehemsföräldrarnas och barnens egna upplevelser kring vardagens glädje, sorg och kampen för ett bättre liv. Mauricio och Silvia Sanchez är två av de ljuvliga vuxna som jag haft förmånen att få träffa under det här arbetet, och så här berättar de om hur det kan vara:

Vi bor i utkanten av Eslöv, bara någon kilometer från den lilla flygplatsen här. Det visste inte Aziz, en pojke i början av tonåren och djupt traumatiserad av förfärliga upplevelser i sitt hemland. Han hade precis kommit till Sverige och till oss och ännu inte lärt sig någon svenska, när han en dag satt ute i trädgården och njöt av solen.

Då dök ett flygplan upp på himlen. Aziz fick panik, fullständig panik, och det tog oss timmar innan han över huvud taget var kontaktbar igen.

En sådan upplevelse måste så klart bearbetas, och vi gjorde det genom att besöka flygplatsen tillsammans, gång på gång. Vi började med att titta på planen på avstånd. Så småningom vågade vi oss närmare, och till slut kunde vi både titta på planen och helikoptrarna och även prata lite med piloterna. Det tog några månader, men till sist kunde Aziz både förstå och våga lita på att det faktiskt inte var farligt.

Så blev det flyguppvisning en dag. Aziz var där med en kompis som föreslog att de skulle följa med på en helikoptertur över Eslöv tillsammans. Och Aziz ville nog, men det tog allt han kunde uppbåda av mod och självövervinnelse för att faktiskt kliva ombord på den där helikoptern.

Men gissa om han var stolt när de landade igen. Han hade vuxit en meter, och han pratade länge om hur Eslöv ser ut uppifrån!

Tack Mauricio och Silvia, och tack till Familjehem i fokus, som lät oss göra boken Familjehem.

FOTNOT: namn och detaljer har ändrats för att barnen i bokens berättelser inte ska gå att identifiera.

Smyg Award för lysande bloggare

smkokastd_big_1

Antalet bloggar som verkligen faller mig på läppen är inte så stort. Om jag får önska så vill jag gärna ha både ett blödande hjärta och en höghöjdsskribent. Och regelbundna uppdateringar.

Det sista kriteriet verkar nästan vara det svåraste.

Nu är det i alla fall dags att utse mina favoriter och dela ut Smyg Awards till en handfull lysande skribenter:

  • Tänk på döden
    Synpunkter på världen; alltid spetsiga, inte alltid kärleksfulla.
  • Sveriges mest lättlästa författare
    Smart och roligt om kärleken, livet och svenska för invandrare.
    (Och så är hon en fantastisk fru också.)
  • Tempelman
    Reklambranschen beskådad genom glasögon utskrivna av en kalejdoskopisk optiker.
  • Andrev Walden
    Insatt och inkännande om världens absurditeter.
  • Viktor Barth-Kron
    Nöjesguidenskribenten som blev kommunalreporter på DN. Och som han rapporterar!
  • Lilla Blå
    Livet är orättvist, och det är fan Lilla Blå också.

What’s in it for me?

Jo, jag har självklart en baktanke också: tipsa mig om fler läsvärda bloggare – samtliga länkar här ovanför går till mer eller mindre professionella skribenter, och jag är på ständig jakt efter de där som skriver i blod snarare än lasertoner.

UPDATE: vill ni läsa en historisk bloggpost på ungefär samma tema så finns det en sådan härstädes.

Äntligen blev det tydligt!

semikolon
Språkvetaren Siv Strömquist är en tråkmåns i min värld. Hennes Skrivboken må vara hur värdefull som helst; mig får den bara känna hur mossan sakta täcker mig. Just den boken var för övrigt ett viktigt skäl för mig att skriva min egen skrivarhandledning Ordning på orden.

Men det här, alltså: Sivan reder en gång för alla ut när man använder de vackra skiljetecknen kolon och semikolon. MVG, säger vi om det!

Kolon pekar framåt. Tecknet signalerar uppräkning, förklaring eller exemplifiering. Före en uppräkning eller en förklaring ersätter det ordet nämligen. Om en exemplifiering följer kan tecknet översättas med så här eller det här.

Semikolonet anknyter bakåt. Det används mellan självständiga meningar och ersätter punkt, men avskiljer inte lika definitivt. Tecknet vill snarare säga: ”Sluta inte läsa! Se sambandet!” Ett samband som skribenten valt att signalera med semikolon i stället för en samordnande konjunktion, exempelvis så, för/ty, och eller men. För den som vill vara säker på sin sak är det bara att testa. Blir det bra med något av dessa småord, blir det också bra med semikolon.

”Spela roll”, säger du kanske?

Okunskap kan man göra något åt, säger jag då. Dumhet är oftast medfödd och svår att bota. Lyn Truss uttryckte saken lite mer diplomatiskt i Komma rätt, komma fel och komma till punkt:

På den tryckta sidan fyller interpunktionen sin grammatiska funktion, men i läsarens sinne gör den mer än så. Den berättar för läsaren hur melodin skall gnolas.

Karma och kudos för övrigt till Andreas Ekström på Sydsvenskan, som var den som tipsade om detta. Läs hans lästipsiga nyhetsbrev!

Best of Smyg

best_of_lifehack

En handfull av inläggen här på bloggen verkar ha evigt liv. Utan någon annan hjälp än Google dyker de upp i statistiken om och om igen.

Här har ni dem samlade, Best of Smyg:

Enjoy!

 

Helvetet är en grå telefon

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

”Du kommer att klara det, du kommer att klara det, du kommer att klara det, du …”

Jag sitter på bussen på väg till Arbetet, det är min första sommar som nykläckt journalist, jag har, Gud vet hur, blivit utpekad som ansvarig för vad som publiceras på nöjessidorna medan Tony K. har ”semester” på Mallorca, och varje dag sliter jag som ett djur för att fylla de fyra sidor han anser är minimum för ”Sveriges bästa nöjessidor”. Och den här uppsättningen har redan pågått så länge att jag vet exakt hur dagen kommer att se ut.

Vi kommer med nöd och näppe att lyckas fylla sidorna, men riktigt säker kan man inte vara förrän vid tre, fyra på eftermiddagen, och i exakt samma ögonblick som några lösa trådar faktiskt trasslat ut sig så kommer det att ringa från Mallis.

Det är semesterfiraren:

”Vad har vi i tidningen i morgon?”

”Det är lite osäkert fortfarande, men antagligen dina grejer A och B, och så C och D och E och F och G.”

”Du skojar?”

”Äh? Nej. Hurså?”

”C kan vi inte ha, det har vi haft, och E är ingen  nyhet, och G ska vi ha på söndag.”

”Jaha, men vad ska vi ha i tidningen i morgon, då?”

”Det vet jag inte, det är du som har ansvaret.”

Klick.